|
30 maj Känns bra med ett nytt webbhotell. Och så är det ju det här med bloggande. Efter en del funderande och provande och förkastande och raderande så har nu Kasper och jag varsin blogg hos Blogger. Kaspers blogg heter "Kasperian" och min heter Dagsländor. Snacka om brist på fantasi och att sitta fast i det gamla... :) Men formerna är nya. Jag har mycket att lära och
efterhand justera.
http://beritelisabet.blogspot.com/ Det har varit rätt jobbigt, och än är inte nyordningen slutförd. Men det känns bra. Och att blogga på "vanligt sätt" - det blir enklare. Framförallt naturligtvis bildhanteringen. Därmed blir det säkert också roligare. Och det går att prenumerera på feeds, och därmed se när ett nytt inlägg skrivs!
Hjärtligt välkomna till
våra nya ställen i cyberspace! 21 maj Nästa steg är att skapa bloggar för mig och Kasper -
eller ska vi dela på en? Men den där bilden som jag så gärna velat ha - Kasper skällde, jag öppnade dörren, trodde att en katt ville in! Men så var det inte. Ca 3 meter från mig satt Filip, lugnt betraktande en stor fasantupp, också den ca 3 meter från både mig och Filip! Vi bildade liksom en ganska liten triangel. (En sån himla tur att han var en fasan och inte en tjäder!!!) Tuppen spatserade lugnt vidare ner mot vedboden. Och vidare in på granntomten. Mitt hjärta sjönk på plats igen - tydligen är en fasan alltför stor för att uppfattas som byte. Verkade som om Filip snarare accepterade den som en inte direkt vän, men i alla fall som en vänligt sinnad bekant. Men ekorrar, skator och duvor kan inte känna sig säkra. De är byten, inte ens nästan-vänner. Tyvärr. Såg förresten en sädesärla idag. Och inte bara liljekonvaljer utan även midsommarblomster har slagit ut! Altanräcket är målat. Glasrummets växter flyttas ut - måtte det bara inte bli frost. Men det verkar lugnt, har kollat SMHIs prognos för de kommande 10 dygnen. Nu återgår jag till tystnaden några dar. Och sen talar jag om var jag och Kasper - tillsammans eller var för sig - kommer att ses på förmodligen Blogger/Blogspot. Men jag vill ha nya hemsidan i någotsånär
presentabelt skick innan.
9 maj Samtidigt vill jag ju att åtminstone det mesta av det material som finns på min hemsida ska fortsätta att vara tillgängligt. Inklusive några års dagsländor. Och även allt på Kaspers sida. Reklam på mina sidor gillar jag inte heller. Undrar om kanske Blogger kan vara nåt? Plus en enklare variant på hemsida. Samtidigt håller jag på att lära mig ett nytt komplicerat program - undrar varför... men har man tagit fan i båten lär man ju få ro honom i land... Har samlat på mig en del bilder senaste dagarna - men visar bara några få, bland annat var jag helst skulle vilja vara just nu! Sitta eller snarare ligga i den Baden-baden som anas mer än den syns, och sova där! Bland mina växter... men jag kryper nog ner i den vanliga sängen trots allt. Miniatyrerna måste förstås klickas på.
Kan säga att de som bor i det blå huset tidigare bott riktigt vackert. Det gör de inte längre. Jag skulle gett mig upp på hygget för att visa eländet bättre, men det blåste så kallt och jag var alltför tunnklädd. jag avstod. För som sagt, blåste gjorde det!
Natti! Vi ses igen om ett tag. ______________________
Han gick vid vägkanten - när jag närmade mig klev han ner vid sidan, i skogskanten. Klapprade med näbben, "klonkade" förmodligen varnande förstår jag nu. Klart jag ville fotografera. Först genom nedvevad bilruta. (Ni måste förstås klicka på bilderna för att se.
Jag backade mot bilen, tuppen gjorde utfall. Inget att försvara mig med - utom kameran som fick dingla i kameraremmen, framför mig... Den till och med träffade den väsande tuppen, som stannade upp ett ögonblick så att jag kunde kasta mig in i bilen, tuppen hann hacka mig lite i foten, och dörrlisten fick sig några rejäla tjuvnyp! Alltihop mitt fel förstås, jag borde ha varit mer lyhörd. Men jag tror ändå att tjädertuppen i slutänden kände sig oerhört stolt! Han segrade ju, och det med besked! Med bankande hjärta startade jag bilen, tuppen sprang efter såg jag i backspegeln. När jag stannade en bra bit därifrån spankulerade han stolt fram och tillbaks. På vägen. På sitt utvidgade revir. Tur att det inte är alltför livlig trafik där. Snälla herr Tjädertupp, förlåt! Jag ska aldrig mer vara lika närgången. Inte mot någon av ditt släkte. (Och hela tiden satt en stormskällande Kasper i
bilen...)
3 maj
I kaminen eldas det. På "kontorssängen" sover två svarta katter, de tycks anse att vintern är tillbaks. För det är kyligt också. Till och med Petrus gör många innevändor, även om de inte blir långvariga. I media talas om Usama bin Ladin. Jag tänker mer på de båda småpojkarna som ska utvisas tillsammans med sin psykiskt sjuka mamma som i Sverige förbjuds att överhuvudtaget vistas ensam tillsammans med dem. Allt medan pappan ska utvisas till ett annat land. Jag har skrivit till Migrationsverket och
protesterat. Ska undersöka vad jag som privatperson mer kan göra. Jag
delar alltså till fullo
Evas syn!
2 maj Efter en aningen frustrerande helg känns det skönt med en helt vanlig måndag. Till exempel upptäckte jag "jagande moln". Innan jag
hann springa in efter kameran hade konturerna löst upp sig en del. men
visst kan man med lite fantasi fortfarande se hur de jagar varandra.
Det händer att något enstaka ägg begåvas med två gulor - idag kokade jag två ägg och upptäckte att båda hade tvillinggulor. Lite skoj.
Så kan det gå när man köper en kartong
med extra stora ägg. Som ni märker har dagen i dag varit
oerhört händelserik... ______________________
29 april Bara att kliva ut för att fånga in honom, få sig en pratstund med Everts matte medan hundarna rasar av sig nere på tomten. En promenerande granne hälsar också glatt. Väldigt glatt... Bilder på hundarna finns hos Kasper. Tror jag måste skaffa mig en ny och fräschare morgonrock, kanske sy mig en i kaftanmodell? Som inte kan glipa...
"Grannen mitt över vägen" är världens
flitigaste. Som vanligt. Tror jag ska följa hennes exempel. Släcka ner datorn, ge mig ut på tomten och göra lite nytta! Eller bara sätta mig en stund och njuta i solen.... ______________________
26 april
Björkens löv har hunnit långt. Redan
förbi musöronstadiet! Blåsipporna är på sina håll
utblommade. Vitsipporna har tagit över. Inomhus pockar min agapanthus på
att få slippa ut. Klicka på bilden, den blir väldigt grön då. Vinterdäcken är undanstuvade. De värmeloggs som inte behövs förrän i höst är förpassade till vedboden - aajjj, sa ryggen, men återhämtade sig tämligen väl ganska snabbt. I övrigt har det ätits gott, umgåtts en del, hälsats på får (bilder hos Kasper) och skogspromenerats. Och njutits i fulla drag av den vår som känts som en bit bonussommar. Sommargrannar dyker upp. Kasper badar i sjön. Sångsvanarna har försvunnit från kvarndammarna, men knipor och storskrakar finns kvar. Kanadagäss har hittat till vår badudde - inte alls populärt. En fasantupp har också hittat hit, han hörs lite varstans, väldigt nära ibland, men än har jag inte sett honom. Grannar har. Sjövatten finns åter i kranarna på tomten. Så nu törs jag elda en del ris. Och i morgon är det "tantträff". Ser jag fram emot.
Ibland kommer katterna in och vill ha mat! Kö framför mathyllan. Men helst hittar de sköna platser utomhus. Jag ser också spår av musjakt ibland - men än så länge inga spår av "lyckad" fågeljakt. Vilket gläder mig. (På bordet tronar vattenkannan, på sin väg mot "glasrummet".)
Nu väntar ännu en skön dag. Förhoppningsvis barfota.
20 april Våren är här, nästan sommarvarmt. Allt som gömts i snö visar sig nu. Aningen frustrerande. Då är naturen en tröst - där krävs ingen vårstädning.
Bilderna från i söndags, vid Sagostigen.
En helt annan sak. Kärnkraft. Kraften, som inte förorenar vår miljö. Havererade reaktorer. Sarkofagen i Tjernobyl som skulle stoppa i åtminstone 100 år läcker redan, efter 25 år, som ett såll. En ny ska byggas. Japan. Hur det blir där vet väl ingen ännu. Men jag tänker på ännu en annan sak. Avfallet som har en halveringstid på 100 000 år! För 100 000 år sedan var "vi" neanderthalare. Undrar hur vi idag skulle lyckats tyda den tidens människors varningar för dödligt avfall? Avfall som fortfarande skulle vara dödligt. Tror vi att den mänskliga rasen om 100 000 år fortfarande ser ut och beter sig och kommunicerar på åtminstone ungefär samma sätt som vi gör idag? Tror vi ens att vår planet kommer att se ut ungefär som nu? Hur KAN vi överhuvudtaget tänka tanken att lämna efter oss dödligt strålande radioaktivt avfall? Enda "trösten" kan kanske vara att vi lyckats med konststycket att själva utplåna allt liv på jorden, åtminstone allt mänskligt liv, långt innan atomsoporna lyckas göra det. Blev dystert det här. Dags att gå till sängs och
försöka sova. För ovanlighetens skull innan en ny datumgräns passeras.
11 april
Citronfjärilar. Nässelfjäril. Humlor. Bin. Vitsippsknopp även på tomten.
Här har humlan valt sin krokus, och biet kommer in för landning. Klicka på bilderna!
Efter en liten stund kröp humlan ur sin blomkalk - och biet attackerade!! Uttrycket "arg som ett bi" fick en perfekta illustration. Tyvärr var jag alltför fascinerad för att tänka på kameran. På ängen snett nedanför min tomt eldade man ris.
Kasper badade i isvaken
intill stranden.
Jag konstaterade att i år har stackars
lilla rhododendron i det närmaste totalkvaddats. Under en plogvall. Ska försöka
flytta den. Kanske. ______________________
10 april Sångsvanarna är kvar, och nu har de mer öppet vatten att röra sig i. Nedanför dammarna, i sjön, håller isen så sakteliga på att ge vika.
Och så var det ju det där med mina
knipor som Lena menar är storskrakar. Och det är de, på
de här bilderna. Du har förstås rätt, Lena.
Tycks som om båda arterna finns i kvarndammarna. Jag såg knipor häromdagen också, men fotade storskrakar... Slarvigt. I dammarna finns även gräsand och kanadagås. Våren exploderar. Knappt hade jag sett första blåsipporna på tomten förrän jag upptäckte tussilago i diket, alldeles invid vinterns sista snödriva. Till och med vitsippor har jag sett, men inte på tomten. Några krokusar har jag tittat djupt i ögonen - gäller att passa på innan rådjuren får samma impuls. Bilderna får tala.
Den som tittar noga ser till och med
ett litet bi, i en sippa till vänster.
Apropå sånt som pockar - kan säga att jag är
selektivt döv! Har nog lärt mig av Kasper.
8 april Att stormen ven och strömmen gick - det gör ingenting alls. För titta vad jag hittade på tomten - några käcka pionjärer. Just här, under hasseln, kommer alltid de första sipporna.
Här knoppas det...
...och här väntas på plantering.
Här leks det kurragömma... ...och här är det dags för stora
vårruset Och i morgon - om det inte regnar - ska altanen
städas och nyinköpta ganska vädertåliga Baden-Baden-stolen förhoppningsvis
invigas!
______________________
6 april (blev det alldeles nyss) Men det protesteras på sina håll, även inom regeringen!! Det finns ingen forskning som visar att det skulle vara farligt. Så det är inte alls säkert att det blir något förbud. Undrar hur man är skapt om man inte fattar att med ena handen och båda ögonen och koncentration på mobiltelefonens tangenter så är man inte direkt världens mest skärpta bilförare. Argumenten mot lagstiftning är fantastiska: Man kan ta sig för pannan för mindre. Glädjande för min personliga del är i alla fall att dagens tandläkarbesök blev något av en antiklimax. Jag lider av tandläkarskräck, och hinner naturligtvis bli rejält uppjagad innan jag väl sitter eller snarare ligger i tandläkarstolen. Även att ta bort tandsten är helt förfärligt. Just ingen tandsten hade jag, och ingenting gjorde det minsta ont. Inget som behövde åtgärdas, bara lite polering och lite flurorlack på tandhalsar. Och vet ni - kostnaden stannade på 365 kronor!!! Hos
en tandläkare!
3 april Mitt kaffe är dessutom både Krav- och rättvisemärkt.
Så jag drack en extra mugg i pur förtjusning.
2 april
Isen ligger kvar på alla sjöar, ända
intill stranden. Jag for förbi flera i går. Här hindrar isen en
liten stuga från att helt rasa ner i sjön. Den här stugan ser ut ungefär som jag känner mig just
nu - fast jag tänker rasa ner i en säng!
Förresten - jag kollade just - förra året såg jag tranor den 2 april! I år är de senare. Fast vintern startade så urbota tidigt. VÅÅREN - skynda dig och kom!! ______________________
Örjanskolans elever presenterar just nu under några dagar och kvällar sina resultat. I går kväll tog fem elever scenen i magnifika Ytterjärna kulturhus i besittning. En av dem var mitt barnbarn, vilket gjorde mig till en mycket glad mormor!
En flicka fördjupade sig i deeksha
(något jag aldrig tidigare hör talas om) och berättade med ord och bild om
en studieresa hon gjort i Indien. Och så fick vi oss till livs en demonstration om att framställa animerad film. Från enkla streckgubbsrörelser till ett helt fantastiskt ensamt fallande löv, ner genom ett träd och landande i en damm. En yngling berättade om sin väg till
redovisningen. Ganska långt från ett års jobb, och först för ett par dagar
sedan landade han rent praktiskt i ett framförande av Für Elise. Även
"mellanpartiet", som han hittills inte hade gett sig på. Kan inte hjälpas
- men när någon med den här unge mannens framtoning
(charmigt slängig, och han hörde till de två som jag var allvarligt oroade
för - måtte inte brallorna hasa ner ytterligare två centimeter - det
gjorde de inte, eftersom de ibland hivades upp något lite...)
väljer att spela den mest romantiska Beethoven - då känns det gott i
hjärtat!
Stora glädjen var självfallet
barnbarnet Rasmus. En så imponerande redovisning av sitt arbete med
utvecklande av spelgrafik. Här framtonade en blivande spelutvecklade.
Jag minns när han och hans syskon för
många, många år sedan roade sig på min dator (jag var tidig med att skaffa
dator) med ett spel som jag helt felaktigt mindes som "Moster Märtas
ogräsfrön". Men jag letade och hittade CD-skivan - om Freddi Fisk
och "Fallet med De Försvunna Sjögräsfröna".
Men tillbaks till det viktiga - heja
Rasmus!! ______________________
24 mars
På Kaspers sida ser man en liten filmsnutt, svanparet på promenad.
Idag fick jag dåligt samvete - så jag tog in den igen! Nattemperaturen sjönk aldrig under noll. På ny plats och störtande in mot hörnet (den är snedväxt) får den försöka försona sig med sin mer undanskynda tillvaro. När dörren ditut är öppen syns den inte. Men den lever! Känns bra. Tur jag hann ta in den innan temperaturen sjönk under noll!
Krukan är stor, men den behövde nog vara ännu större.
Tidigare i kväll tittade jag ut genom
kontorsfönstret - och Och i morgon ska här städas! Och handlas. Och fortsättas ansa Kaspers päls. Han FÄLLER! Och så ska På Spåret saknas. Och sen är det lördag. Och då ska här "mötas" och jobbas. Hos mig. Årsmötenas tid. ______________________
20 mars Dessutom tillkommer allt som händer i en del övriga arabländer, även där slaktas folk. Måste konstatera - jag förstår inte det som sker. Vet bara att hittills i världshistorien har ingen diktatur bestått i evighet. Det är så fruktansvärt sorgligt att så mycket mänskligt lidande ska behöva bli följden av mänskligt handlande. Att se och höra Kadaffi är att se brutal grymhet personifierad. Naturkatastrofer är en sak - naturen är som den är, varken moralisk eller omoralisk. Varken god eller ond. Den helt enkelt ÄR. Det är på naturens villkor vi lever. Med vulkaner, jordbävningar, orkaner och tsunamis. Vi människor anpassar oss så gott vi kan, tror kanske ibland att vi kan tämja naturen. Men fortsätter vi att arbeta MOT och inte MED den, då är vi dömda att förlora. Förlorar gör vi ändå ibland, vi kan inte stoppa varken jordbävningar, laviner eller orkaner. Det måste vi leva med. Det riktigt vidriga tycker jag just nu är att vi måste leva även med oss själva! Med allt det förfärliga som mänskliga varelser kan tillfoga andra mänskliga varelser. En del kanske nöjer sig med att misshandla hustru och barn, mobba en arbetskamrat eller tortera en fånge. Andra, med större makt och möjlighet, misshandlar ett helt folk. Inte bara nutiden utan även historien förskräcker. Den MÄNSKLIGA naturen - hur är den? Är den i grunden åtminstone möjligt god? - Det vill jag gärna tro. När någon beter sig som ett svin (!) säger vi att han beter sig omänskligt. (Vill också ha sagt att inget svin kan bete sig lika utstuderat överjävligt som en omänsklig människa.) I människan finns möjlig ondska. I naturen finns inte det. Vart jag nu vill komma med det här... Jag bara hoppas att någon eller något kan stoppa det förfärliga som nu drabbar Libyens folk. Och den galna varelse som dirigerar det hela. Jag jämför med Japan. Där, i landets svåra stund, försöker människor hjälpa varandra. Inte förgöra. Härmed tänker jag återgå till mina egna vid jämförelse yttepyttesmå förhållanden. Jag fortsätter självfallet att följa utvecklingen. Jag fortsätter att "tänka". Men allt behöver ju inte skrivas ner. – Jag tänker plantera om mina växter i stället. Det är den 20 mars. För på dagen åtta år sedan gick USA in i Irak. Med facit i hand - på felaktiga premisser och med ett ytterst tveksamt resultat. Min hemsida fanns redan då.
Här finns den
text jag skrev för åtta år sedan. (Den finns under "På allvar".)
19 mars Var fanns de utarbetade planer för en snabb insats
som det talades om? Svårt att njuta av dagens solsken som efterträtt den onödiga snödecimetern i går. Snälla snöängeln Matte
(med stort M) kom i går eftermiddag:
Plusgrader blev det. Och bart fick
jag!
Men närmare huset - där får "sjön"
förstärkning. Under bilen. IS. Och den lilla sjön är
bokstavligen bottenfrusen. .
Höstens nypon, de som sitter kvar, ser
ut så här. På radion lagades just mat, dvs man sände ett
matlagningsprogram. FN - vart tog du vägen?
18 mars Det har just blivit fredagen den 18 mars, nu väntar den säng jag är lycklig nog att äga. När jag vaknar hoppas jag att man hunnit stoppa Kadaffi från att inta åtminstone Benghazi. Och därmed förhindrat det blodbad denne galne diktator utlovat. Och så är det ju det här fruktansvärda med Japan... Ändå gäller det förstås att leva där man är. Här och
nu. Men nog lägger världshändelserna en viss sordin på de vårkänslor som
annars kunde drabba. Vi är oerhört lyckligt lottade. Trots allt vi (med
all rätt) kan klaga över.
14 mars Samtidigt slaktas människor i Libyen. Även det är ofattbart. Oh, om de ändå hade fått åtminstone den flygförbudzon de så desperat bett om. Innan det är för sent. Kadaffi - så har ondskan fått ännu ett ansikte. Men ännu värre är att så många valt att följa honom. Livet är märkligt. Här sitter jag i den goda värmen framför kaminen. Loggsen brinner tryggt. Radion hörs i bakgrunden, även på filmen. - Det har brunnit även i Fukushima.
Bilderna från Japan har svårt att lämna näthinnan. Så som Aftonbladet viMåttesar ser det ut där.
Så här ser det ut i mitt fönster. Jag ser bilden som en motvikt.
I vår ovissa värld finns det åtminstone EN sak som jag är övertygad om (det har jag alltid varit). Kärnkraft är fel. Totalt fel. Från början till slut. Från brytning till "slutförvar". Från dag 1 till dag 365 x 100000, för så många dagar (36 500 000) räknar man med att det tar innan strålningen avklingat ner till nivåer när det inte längre skadar mänskligt liv alltför mycket. Det betyder ca 4000 generationer. Jag kan faktiskt inte förstå hur någon förnuftig människa överhuvudtaget kan tänka sig något som helst "säkert förvar" under en sådan tidsrymd. Hundratusen år!!!!!!!!!! Det kräver en förtröstan som åtminstone jag inte är
mäktig. Undrar hur det är med de ca 3999 generationer som kommer efter
mig.
10 mars Skärmen blev i stället svart, och datorn dog! Sedan omväxlande startade och dog den, alldeles av sig själv... "En del straffar gud med detsamma", tänkte jag! Jag skrev om mästrande personer, översittarfasoner och arrogans. I sak helt rätt - men så onödigt. Rentav mästrande...
************* Jag behövde inhandla papper och toner
till skrivare. For hit. Butiken ligger alldels vid Södertälje
kanal. Och naturligtvis fanns svanar där.
Den här gräsanden däremot lär knappast
ha några problem med att finna en maka. Han är vacker, och såg väldigt
både orädd och självsäker ut. Vi pratades vid en stund. Men när jag tog
fram kameran gav han sig iväg. Fanns en hel del singlar i närheten ... .... och här har han hittat en - jag
är säker på att hon kommer att falla för den stilige kavaljeren! Fast jag
hade inte tid att följa utvecklingen. Kasper protesterade...
På hemväg besökte jag och Kasper
Yngern - han berättar!
Men den här bilden på mitt yrväder vill jag så gärna visa här också.
Nu när jag i alla fall är igång visar
jag hur "långt" min agapanthus hunnit idag. Men nu hoppar jag till Kaspers
Kasperia.
______________________
|
Tidigare sländor |
- en
"nästan-blogg"
J
Undrar om det rentav satt
någon liten varelse där inne i datorn som beslöt att ta saken i egna
händer - vem vet? Jag tar antagligen upp problemen ändå, så småningom, men
inte i affekt. Churchill sa: "Tala i vredesmod och du kommer att hålla det
bästa tal du någonsin ångrat". Samma kan säkert sägas om det man
skriver. Ofta. 
