.
|
Tidigare sländor
Arkiv 18, maj-juni 2010
|
|
|
Det är skillnad på "levande" värme och värmen från el-element. När man kommer in i mitt hus passerar man alltid kaminen, och det slår praktiskt taget aldrig fel - alla besökare och gäster konstaterar "oh, så skönt!" när de går förbi den. Nåja, kanske inte de som hemma värmer sitt hus på samma sätt, men de är i våra dagar inte många.
Mellan klurigt datorjobb och någon
sorts kaminnjutning I ärlighetens namn växer mina kantareller till största delen inte på utan strax utanför tomten, men eftersom alla andra uppfattar det lilla området som mitt, så gör jag det också. I och med den här är egentligen min svampkvot fylld. Kommer det fler kantisar (och det gör det!) tänker jag ge bort dem. Men hittar jag blodriskor, då tänker jag äta upp dem! Vad gäller trattkantarellerna som jag också kommer att hitta, så har jag inte bestämt mig. Men jag tror att jag äter upp dem också! Så småningom. Apropå förra Dagsländan - där nämnde jag den trådlösa
tekniken, som tar sig uttryck i t.ex. mobilmaster. Det finns förstås
massor att läsa på nätet, men
här en broschyr som du kan kika på om du
är intresserad. Jag har just hämtat den hit till mig. Länkar till källor
finns på sista sidan. Jag finner uppgifterna obehagliga. Vi behöver våra
bin! Bland annat. Jag använder numera min mobil ytterst sparsamt. Har
dessutom - medvetet - valt att ansluta datorn via ADSL i stället för
trådlöst. Men nu är det dags att mata kaminen. Och hög tid
att beställa hem vinterns behov av värmeloggs.
31 augusti Tomatridån i gröna rummet är nedtagen, här är de sista som inte hann mogna på plats. Goda körsbärstomater. Eget frö för fjärde året. Skörden blev riklig.
I morgon tas de växter in, som ska övervintra. Hann inte idag. Dags också att ställa undan altanens möbler, kassera en del och att lova mig själv att ge de resterande ett bättre och mer inoljat liv nästa sommar! Jag BORDE ha målat altanräcket. Verkligen. Men nu får jag leva med avskavd färg. Men nästa vår, då... Inser också att jag framför mig har en stor utmaning. Ett nytt layoutprogram (för framförallt trycksaker) á nästan 12000 kronor! Jag betalar det inte själv, men av någon anledning tycker "man" att jag är värd ett modernare program än mitt 25-åriga PageMaker. Kan säga att jag bävar. Jag är ju pensionär, och jag avskyr egentligen att behöva konfronteras med ständigt uppdaterade, förändrade och alltmer komplicerade både apparater och program. Jag tänker inte köpa och använda det nya programmet på den nu aktuella trycksaken, behöver säkert tid att lära mig. I lugn och ro. Tror det kommer att sväras en hel del här i huset! Märkligt med "utvecklingen". Allt går så rasande fort. Undrar ibland om det inte snarare handlar om "inveckling" i stället för utveckling. Och framförallt om ökad sårbarhet. Jag har t.ex. trots ganska stort mentalt motstånd övergått till att sköta en god del av mina betalningar på nätet. Lagom roligt, när ePlusgirot under två, möjligen tre dagar inte fungerade! Jag tror aldrig att världen upplevt ett sårbarare samhälle än nu. Och samtidigt ett mer tillitsfullt!!!!! Ja faktiskt, tillitsfullt. För det är det som det handlar om. En fullständigt fanatisk tro på den digitala tekniken. Bland annat. Förtröstan och blind tro är vad det handlar om. Tror jag. Det här inlägget håller på att dra iväg, men jag läste just en skrämmande rapport om bin. Om hur de minskar, om att man inte vet varför, att man misstänker att bl.a. strålning från mobilmaster och liknande kan ha en inverkan (gissa vad telekomindustrin säger om det!!) Men - vad vet vi egentligen om den trådlösa teknikens inverkan på sikt, på växter och djur. Även på människan. Ingenting! I själva verket. Men just nu tänker jag inte ägna mig åt domedagstankar. Jag tänker ta en kvällspromenad med Kasper! I nästan-höstmörkret! Här satt han i eftermiddags och
tittade ut över sina domäner. Han hade just kommit hem efter ett
efterlängtat besök hos Mollie.
Om en timme är det 1 september. Och då är det
verkligen höst, för det säger almanackan.
______________________
28 augusti Enda bekymret var viss oro inför vinterns snöplogning - men även det ordnar sig. Vi får snöröjt, och med tanke på vem som kommer att göra det blir jobbet suveränt bra gjort. Även om vårt område bara får prioritet nr 3. Helt okej, så har det varit tidigare också. Den som prompt måste ha ut bilen på morgonen när det väntas en halvmeter snö under natten får parkera uppe vid bommen! Den sammanlagda väglängden inom området är nästan 5 km. Hösten är på väg, ja faktiskt är den redan här. I natt sjönk temperaturen till 5 grader. Dags att ta in de flesta växter. De små citrusträden t.ex. klarar inte kyligare nätter. Det blir trångt, som vanligt. "Glasrummets" tomatridå måste tas ner. Nästan alla tomater (massor blev det!!!!) är uppätna, de som fortfarande är gröna får mogna efter inne. Oj så mycket jag inte hunnit, av det jag tänkt. Gäller att se förlåtande inte bara på andra, utan även på sig själv! Fast helt lätt är det inte. Undrar förresten om någon mer än jag är urless på allt som har med val att göra! Undrar om någon mer än jag funderar över politikernas överbudspolitik. Själv tycker jag den är närmast löjlig! Men det är trots allt skönt att leva i ett land där politiken kan betecknas som "löjlig". Tänk, i så många andra länder den i stället är fruktansvärd! Tycker förresten det verkar som att om USA inte passar sig, så blir även Amerika ett svårt land att leva i. Såg idag på Rapport ett inslag om motståndet mot Obama. Motståndet mot de reformer han genomfört. - Skrämmande. Nu har här spretats nog för idag. Sängen väntar!
26 augusti Det är oerhört mycket värt. Det är stort. "Tantgruppen" har träffats hemma hos mig idag. Det känns som om vi känt varandra i många fler år än vi faktiskt gjort. "Vi är viktiga", enades vi om. "Väldigt viktiga. Så olika vi än är." I dag har jag eldat lite grann i kaminen. Första gången sedan i försomras. Hösten nalkas! Med bokstavliga stormsteg. Märkligt, men det känns faktiskt ganska okej. Även om jag gärna hade haft sommar åtminstone någon månad till. Men vem vet, den kanske gör ett nytt besök innan den går i ide. Vart tar en förfluten sommar egentligen vägen? Något att fundera på? Nja, verkar kanske lite meningslöst. Men lite av den finns i alla fall bevarad i växternas frön. Finns där i koncentrat, vilande. Kanske hela sommaren dragit sig tillbaks ner i jorden, och ligger där och vilar och förbereder sig och samlar kraft tills det är dags igen. Vem vet.
Det finns en hel del att fundera kring, en kväll i
slutet av augusti. Undrar förresten om jag ska tända
en ny brasa. Ja, det ska jag nog. Och sedan en sen kvällspromenad
med Kasper.
19 augusti Jag var mest nyfiken. Blev också aningen road då hon försökte tala om för mig hur jag borde äta, enligt gängse rekommendationer. Det var en trevlig kvinna. Snälla, sa hon, kan vi inte sitta här ute i "glasrummet"! Bland växter och takhöga tomatplantor. Så där satt vi. Ganska trångt. Den enda timme hon avsatt blev nästan fyra. Vi började samtala så småningom, och hon slutade anteckna så förfärligt mycket. Slutligen sa hon, att jag skulle kunna sitta här hur länge som helst, åh, så bra jag trivs, men nu måste jag väl ändå åka. Men sedan stod hon kvar ytterligare ganska länge på gårdsplanen. Hon gillade förresten Kasper också, och hade själv katter. Ändå undrar jag - hur mycket blir det kvar, när det ska göras statistik av alla de hundratals samtal som underhand kommer att äga rum. Ett genomsnittligt antal motionstimmar per dag? Antal måltider? Hur många procent äter en ordentlig frukost (enligt Socialstyrelsens rekommendationer, alltså). I själva verket - är det inte så att en sådan här undersökning bara medverkar till att göra "bilden av pensionären" ändå mer stereotyp? Av det flera timmar långa samtalet kommer högst fem minuter att kunna behandlas statistiskt. Till vilken nytta, för övrigt? Ingen alls, tror jag! Men det var i alla fall några trevliga timmar, och jag kan nästan förstå att hon hade velat stanna längre. En annan rolig sak - när jag tankade bilen på hemväg
från en koll hos tandläkaren (utföll till belåtenhet) gick jag in på
macken för att betala. Satt där och småskrattade i bilen på väg hem, och undrade om jag verkligen ska bry mig om att klippa mig. Ibland behövs inte så mycket för att göra en bra dag.
Och som grädde på moset - ett helt okej kollbesök hos tandläkaren.
Möjligen i omvänd ordning, men jag är inte säker.
17 augusti De som bor i marknivå har både en liten plätt framför huset att plantera på och göra vacker, och dessutom en rejäl tomtbit på baksidan. Det är från den jag tagit bilderna. Om jag skulle bo i lägenhet, då ville jag bo precis så här! Det är kor som anas längst bort i hagen, nära ladugården.
Huskropparna - de är ganska många - smyger sig utefter ett skogsbryn. Skogen sköts så vackert, gallras och hålls klart människo- och strövvänlig. Dessutom släpps kvigor och sinkor på bete både där och i hagarna. Inga dåliga naturvårdare, minsann! Hörde att man på gården funderar på att skaffa får också. Då blir hagar och randområden ännu vackrare. Har ni tänkt på att vackra övergångar mellan åker och skog numera blir allt mer sällsynta på landsbygden. Skogsbrynen, de betade hagarna. Det där landskapet som vi älskar. Ställen där det växer blåklockor och prästkragar, mandelblom, styvmorsvioler, gullvivor, kattfot och veronika. Och smultron! Där finns lövträd också, i Sörmland stora ekar. Slån. Nyponrosor. En och annan vildapel. Så ser det ut hos Susanne och Mollie.
16 augusti
Bakom mig (och Kasper) är altandörren öppen. I fonden syns ytterdörren öppen. Härligt tvärdrag! Förstärkt av en fläkt ovanför mitt och Kaspers huvud! Jag sitter i en fåtölj och läser.. Alla djuren upptäckte var i deras värld den allra skönaste platsen fanns, denna heta dag. Dvs Petrus valde att hålla sig fyra meter ifrån oss, i skuggan på "berget" alldeles framför yttertrappen.
Nu är värmen mer normal, i går kväll blev det till och med lite kyligt att sitta ute vid 9-tiden. (Firade ett födelsedagsbarn.) I övrigt går livet vidare. På gott och ont. För min del mest gott. Trots datorstrul och bildjox. Tror ni att apparater har en själ? Det tror
egentligen inte jag, inte alls, men ibland undrar jag faktiskt!
När jag för någon tid sedan hotade att slänga ut min
snart antika stereoanläggning - då började den plötsligt fungera igen!
(Men inte förrän jag inköpt en ny, mindre mojäng.) Först bara en sista koll - OCH DÅ FUNGERAR DEN!!! Så synd, att det inte fungerar likadant med min frys! Trots att jag kollar ibland... Jag menar - kan skrivare och radio och teve tillfriskna - varför skulle inte också en frys kunna göra det??? Har jag kanske inte skrämt den tillräckligt - tror jag nu ska gå ut i köket och tala allvarsord med den. "Du får en vecka på dig, men sen åker du ut!!! Om du inte skärper dig!" Jag lovar att berätta hur det går!
7 augusti Fast visst har jag lärt mig. Lärt mig hur jag BORDE gått tillväga med mitt bildkaos. Så dags nu! Förutom att jag skapat ett ännu värre kaos än tidigare (dags för omorganisering redan nu!!!!) så har jag säkert även sakat en massa bilder jag kommer att sakna. Inte för deras briljans, hehehe, utan för att de hade något att berätta för just mig. Fast i ärlighetens namn - de flesta slängda fick bara vad de förtjänade. Dessutom har jag fortfarande kvar MASSOR av värdelösa bilder, "dagsbilder" som bara hade något att berätta just då de tagits.) Aldrig anade jag väl hur många mappar och undermappar jag skulle behöva för att "sortera". Så här BORDE jag ha gjort - andra till
eventuell lärdom: Därifrån skulle jag i lugn och ro plockat tillbaks vartefter. Skapat några viktiga och adekvata mappträd, och plockat dit en och annan bild då jag ansett den särskilt bra, eller åtminstone ändamålsenlig, roande eller nostalgisk. Som t.ex. alla Kaspers valpbilder. Då hade jag haft ett kaos nånstans som jag sluppit både se och rota i (utom just när jag ville det). Och så skulle jag haft ett fint och snyggt och välordnat bildbibliotek på datorn. Efter att ha tillbringat en rent fruktansvärd massa vackra sommartimmar vid datorn så är det precis vad jag ska göra med det nuvarande resultatet! Lägga över det på en extern enhet, och plocka tillbaks vartefter! Annat jag måste lära mig: Att spara originalbilderna, inte de små och väldigt lågupplösta varianterna som publiceras i bloggar eller dagsländor. Något jag alltför ofta missat. Håhåjaja - men det är förstås aldrig för sent att
hoppas på en dag i morgon också! En dag när man kan göra lite bättre ifrån
sig.
4 augusti Men vete tusan om jag lyckas. Risken är förstås att jag bara ställer till ett ännu värre kaos. Fast det är för sent att ångra sig, nu när jag snart har hunnit halvvägs. Och jisses, så mycket jag slutgiltigt slängt! Bilder typ de här, sex brevlådor som efter det här inlägget raskt förpassas till papperskorgen.
Men kanske att jag ändå sparar den bedagade ekorrlådan... Kanske också "36-an" som säkert är charmigare nu än då den var nymålad. Tror i alla fall jag. - Men herregud, jag hade ju bestämt mig för att kasta allihop!!! Det gäller alltså att snabba sig, innan vankelmodet sätter in! I alla fall är det rätt skoj i verkligheten, att se alla olika lådor. Min egen är i sammanhanget den tristaste bland de trista - kanske jag borde byta ut min gröna plastgrej mot åtminstone en röd...
Inte heller kastar jag den här, på
sätt och vis dimbildens raka motsats. ______________________
30 juli Datorn börjar åter ta plats i mitt liv. Finns mycket att läsa ikapp. Svär en del över att ett av mina favorittypsnitt inte längre går att hämta ner! Ett specialgjort. Nåja, jag överlever. Alla förlorade länkar - jag tycks faktiskt överleva utan dem också! Har petat undan vågen till den mest undanskymda plats
jag kan hitta. Tror jag ska ge mig ut och leta tyger, lämliga att sy
kaftaner av!
(Ha!! När jag just letade kaftanbilder på nätet avvärjde mitt nyinstallerade antivirusprogram ett hot, en trojan! Ett gratisvirusprogram har jag nu, Avast!, installerat av Magnus. Det är BRA, lovade han. Minst lika bra som det han installerat hos mig tidigare. Före kraschen. Tycks så.) Här ett par kaftanbilder av alla de jag hittade. Ser garanterat svala och sköna ut, men det är klart, för skogspromenader lämpar de sig nog inte. De kan ju göras lite kortare, förstås.
Fasiken, jag tror banne mig att jag SKA sy mig en kaftan!!! Får leta tyg när jag ger mig av till "stan" för att shoppa en ny kyl- och frys. Endera dan. Drömde i natt att kylen inte gick att stänga ordentligt, och att alltså ytterligare livsmedel var helt förlorade. Ska kanske tas som en varning! Jisses, inte fler krascher nu! Ibland öppnar jag en eller annan liten bok med aforismer och ord att begrunda, de små böckerna står i hyllan bredvid datorn. I dag slog jag upp det här, av François de Rochefoucauld:
Så är det nog.
28 juli Följden blev att bara enstaka webbsidor gick att öppna. T.ex. bloggar på Bloggplatsen. Men bara dom. Samt det egna forumet Praterian. De allra flesta sidor fungerade emellertid inte. Kunde inte läsa e-post. Felmeddelanden dök upp. Viktiga filer saknades, sa dom. Jag kallar på hjälp, via telefon eftersom hjälpen befinner sig på semester. Fick rådet att spara det mesta, och använda min rescue-cd för att återställa fabriksinställningar. Gjorde så. Följde alla anvisningar. Resultat - totalkrasch!! Något fel på den jädrans skivan! Hjälpen (som heter Magnus) reste hit från semesterstugan. Jobbade intensivt i många timmar. Letade. Provade. Sökte igen. Lyckades. Installerade mitt äldre XP, i stället för det operativsystem som ursprungligen fanns i datorn. Mitt gamla XP är segare, men helt okej i nuvarande läge. Nu fungerar det mesta, även scannern. Men mycket letande efter "nödvändigheter" återstår. Mina reaktioner efter kraschen: Frustration och ilska. Du SKA fungera, och Jävla förbannade Uniblue... som jag till och med BETALAT för! Uppgivenhet! Herregud, jag kan ju inte göra NÅGONTING ALLS utan dator!!! Jag kan ju inte ens skriva nåt själv! Nästa stadium en äkta depression? Ja, säkert!!! Förvåning. Ett par dagar senare "Va, är klockan bara 11? Jag har ju redan hunnit med massor!!??" Va kul! Syrran kommer oförhappandes på några dagars besök. Måtte bara Magnus hinna före, eftersom de kommer att husera i samma rum! Kontoret/gästrummet/datorrummet. Lättnad. Magnus hann, syrran kom, vi gjorde utflykter, bjöds på grillfest, åt och drack gott, pratade, fnissade. Vaddå dator!!?? Ett sånt onödigt påfund... Eftertänksamhet. Syrran har åkt hem. Tar datorn möjligen för mycket tid? Är den ALLTFÖR viktig? Blogga eller inte blogga - det är frågan. Slutsats: Datorn TAR mycket tid, liksom att blogga, ta bilder, kommentera och svara i gästboken. Är det värt tiden? Tillsvidare gällande slutsats: Okej, det är ju så himla trevligt med en massa bloggkontakter, och Kasper - hehehe - skulle ju bli så ledsen om dom försvann... Vi fortsätter, om än i tämligen lugn takt. Datorn får även i fortsättningen fungera till nöje, och inte bara som nyttigt arbetsredskap! Så - vi ses!
______________________
16 juli Det som händer på hemsidan, det händer hos Kasper. Jag blir totalt tom i huvudet, så tur att i alla fall den lille filuren finns. Min fina lilla kompis, som ligger här vid mina fötter. Och väntar på en liten tur åtminstone ut på tomten nu när det äntligen är svalt och skönt. En "nattatur". Klockan är ordentligt över midnatt, så egentligen är det den 17. Frågan är - ÄR huvudet tomt? Så känns det ibland. Eller är det fullt, men innehållet så totalt osorterat att det mest liknar en sorts sörja? Omöjlig att plocka något vettigt ur? Se där, en fråga att ta med sig ut i svalkan kanske? (Hoppas att inte SMHI ljuger om i morgon också! För
DÅ ska även min del av landet få rejält med blixt och dunder och dessutom
en hel massa regn, säger dom. Framåt kvällen. Hoppas, hoppas, hoppas!
13 juli
11 juli Regn och åska "drabbar" Västsverige, men här i öst, här blir vi utan. Får väl avge ett nytt löfte - lovar härmed att aldrig klaga i vinter, hur kallt det än blir... I går hade vi "bloggparty" för hundar i Skottvång. Där firades formliga orgier i korv och köttbullar. Läs hos Kasper! På morgonen lämnade jag dörren till frysskåpet på glänt. Inte så smart, i synnerhet inte under en av årets varmaste dagar. Upptäckte fadäsen först vid 17-tiden på eftermiddagen. Efter ytterligare fyra timmar upptäckte jag att frysen överhuvudtaget inte fungerade längre! Den hade väl dött av överansträngning? Vid det laget flöt det mesta. Här gällde att laga till och rädda vad som räddas kunde. Den gamla-gamla ärvda reserven i källaren sattes på. Så dags då. Men än värre hade det förstås varit om inte ens den hade funnits. Men ganska mycket slängdes. Kommer att dofta om min soptunna närmaste tiden, den töms inte igen förrän om drygt tre veckor. Vill faktiskt inte tänka på hur t.ex. räkorna kommer att lukta framöver. Även om de är inplastade. Ny frys måste inköpas. Inte roligt, och inte billigt! Tills dess blir det att hasa runt huset ner för "berget" och in i källaren för att hämta t.ex. lite nyinköpt glass. Känns jobbigt. Är man bortskämd, eller är man bortskämd... Men några trevliga timmar i Skottvång blev det, en
tradition som jag hoppas vi uppehåller. Men nästa år ska frysdörren
vara stängd!!!
7 juli I vintras mätte den snödjup. Klicka här, så ser ni de översta centimetrarna. Nu är den perfekt att klia sig på ryggen med! Där
broms eller mygg eller vad det nu kan vara har hälsat på.
5 juli
Det gäller att spara öar. Här gjorde
jag halt. Ibland tänker jag att naturen ska få ha sin gång. Men var ska då jag ha min gång? Det funkar inte att ha en tomt där allt gräs når upp till knäna. Dessutom - allt gräs är inte vackert. Det funkar inte att klippa för tidigt heller, blåsippor och vitsippor måste få tid att gå i vila. För blåsippornas skull måste dessutom klipparen vara högt ställd. Nödvändigt för övrigt, av den enkla anledningen att min sluttningstomt är synnerligen "bucklig". Lite stenig och "stubbig" också. Trimmer kräver räfsning efteråt. Det gillar inte min rygg. Därför knölar jag mig fram även där det egentligen inte är möjligt, med klipparen som har uppsamlare. Åh, vad jag tycker om den! Och åh, vad fint det blir efteråt (när man inte har
högre ambitioner än mina...). Och det har man ju inte, hehehe...
(Funderar förresten på att i alla fall köpa den där
poolen åt Kasper, trots hans vägran att bada i balja. Men först ska jag
leta i en av bodarna. Hade jag inte liten pool åt barnbarn, en gång...?)
2 juli Varför äter dom förresten inte lupiner! Borde väl vara näringsrikt och bra, och dom skulle jag gärna bjuda på! Det som inte äts av ovanjordiska djur välts överända för rötternas skull av några okända grävare. Sork? Grävling? Håhåjaja. Jag vill visst att både harar, älgar och rådjur ska få finnas, liksom grävlingar och till och med sork, men jag ville inte ha dom på min tomt! Här finns ju hur mycket mat som helst, ute i naturen!!! Mitt lilla äppelträd ville förra året ge mig en del äpplen - men tji fick vi. En morgon när jag kom ut var vartenda nästan-moget äpple borta. "Hälge was here", meddelade det nu fruktlösa trädet.... Jag ville så gärna ha de vackra, gammaldags blekrosa rosorna kvar. Dom växer bland högt gräs, överlever precis hur mycket icke-vård som helst, men inte rådjursattacker. Men jag minns att de doftade ljuvligt. Här en bild från ett annat år.
Har läst nu - blodmjöl, ammoniak och vatten samt oasis på pinnar, det ska tydligen kunna hjälpa. Men det får väl bli ett annat år, nu är det ju redan kört. Äsch, inte är jag fullt så bitter som det verkar, men faktiskt rätt ilsken!!! Så fruktansvärt irrationellt! Dags för lite självstudium, tror jag! En intressant fråga - varför vidtog jag inte
förberedande motåtgärder INNAN "marodörerna" slog till? Jag menar,
det är ju inte direkt första året. Frågan är alltså mot VEM ilskan
egentligen ska vändas. - Okej, jag lämnar datorn nu och drar mig tillbaks
och skäms en stund.
______________________
|
||
|
|
