Tillbaka till Kaspers blogg

Välkommen, Kasper!
 

Kasper är en japansk spets, född den 27 maj 2005 i Wisexs kennel. I sitt nya hem mötte han två veckor senare en okänd miljö, en ny matte och något han aldrig tidigare sett – katter! Bakom sig lämnade han sin mamma, sina syskon, kennelvänner, sitt invanda hem och sin första matte.Tufft! Hur det gick– den som läser får se...
 

Hemma ● Efter regnet ●  Efter två veckor ● Om vatten ● Läget vid 4 1/2 månad  ● Charmören  ● Vägen till Klockrike m.m.  ●  Kasper träffar mamma Amina  ●

Kasper har träffat mamma Amina!

Häromdagen träffade Kasper och jag Kaspers mamma Amina! Förutom Amina bor där en äldre jappe-herre. Men allra bäst gillade Kasper jämngamla ”daghunden” Embla, en tollare (Nova Scotia duck tolling retriever). Oj, så kul dom hade! Lekte och rusade runt och busade oavbrutet i timmar...

Som vanligt går Kasper förfärligt upp i varv i främmande miljöer. Dessutom skämde han ut sig genom att ”markera revir” eller vad man nu ska kalla det, på en blomkruka. Han försökte fler gånger. Men denna hundvänliga familj tyckte ändå att han var jättefin! Och det ÄR han ju!

Det var väldigt roligt att träffa Amina igen, sist jag såg henne var ju hos hennes uppfödare och som nybliven mor. En väldigt söt och tillgiven och LUGN hund! Bra att veta att mitt älskvärda yrväder har henne att brås på!

Här försöker Aminas matte Elsie hålla Kasper still åtminstone två sekunder. I bakgrunden Amina.

I längden blev Kasper lite för mycket för sin mamma, hon sade faktiskt ifrån! ”Sur mamma du har”, sa Aminas husse till Kasper... Men jag tyckte nog hon var väldigt tålig! Kasper är ju van att kunna härja ganska fritt med både hund- och kattkompisar.

En riktigt fin eftermiddag på alla sätt. Jättetrevliga både människor och hundar :-) Och Kasper, han var så trött att han till och med LÅG i sin hundbur under färden hem. Den blev för övrigt lång, för som vanligt virrade hans matte bort sig ordentligt i Stockholms förorter... VARFÖR ser inte vägarna ut som de gjorde för 30 år sedan!!?? För DÅ hittade jag!

19 mars 2006

UPP

 

Här fångade Elsies kamera Kasper och Embla i ett av ganska få lugna ögonblick...

...och här är ännu ett.

Jag vill också ut, matte!!!
(Elsie fotograferade.)
 

Vägen till Klockrike m.m.

Jag har känt mig nöjd några månader. Inget mera gnag. De egna prylarna plus lite bus med katter och då och då med matte har varit spännande nog. Inomhus, vill säga.

Men - häromdagen gick Kasper lös på ”Vägen till Klockrike”. En häftad upplaga som stod längst ner i en bokhylla. När jag upptäckte förödelsen var ryggen uppäten och bladen spridda över golvet.
Skam till sägandes har jag aldrig lyckats komma igenom hela boken. Vet inte ens hur den hamnat här hos mig. Så rent praktiskt var ingen stor skada skedd. Förövaren såg väldigt glad och nöjd ut, tydligen smakade rygglimmet gott, men jag tror ändå jag lyckades få honom att fatta att ”så här gör man bara inte!!!” Jag konfronterade honom med min allra bistraste min.

Lite värre var det när han i går fick tag i bästa kopplet, ett ärvt läderkoppel. ”Handtaget”, dvs öglan som jag skulle hålla i, är inte någon ögla mer.
Nåja, det finns gott om koppel här i världen, och ett par-tre av dem hemma hos mig.
Den här gången var det i alla fall liiite lättare att anlägga min bistraste min! Jag gillade det där kopplet!

I kväll infann sig bistraste minen utan minsta ansträngning, helt av sig själv!
Efter att i många månader ha lämnat mattorna i fred har Kasper-pojken i kväll bitit sönder ett rejält stort hörn på en av vardagsrummets mattor! Jag trodde att han som vanligt låg och roade sig med att bita och slita i någon av sina egna saker. Tex den där sockan som han så ofta brukar komma stickande med som inbjudan till lite dragkamp. En säkerhetskoll avslöjade dock hans verkliga sysselsättning.
Han fick en rejäl verbal bassning! Att ersätta en matta kräver större insats än att ersätta ett koppel.

Efter tio sekunder kom den där lilla vita varelsen med sin allra oskyldigaste min – och det vill inte säga lite – och undrade om det inte var dags för en liten gosestund.
Och det var det ju....
Han hade glömt mattan, och jag hade hunnit vänja mig vid det sönderbitna hörnet.
Om jag lägger mattan på en annan ledd och en liten bit in under soffan, så syns nog inte vandaliseringen... Ättiksprit och peppar på de sorgliga resterna stoppar förhoppningsvis ett återfall.

Nio månader är Kasper. Det tycks mig överhuvudtaget som om en förhållande vis lugn utvecklingsfas är slut och en ny börjar. Han är vorden ”tonåring”!

Just nu sover han den rättfärdiges sömn vid mina fötter under skrivbordet. Dags även för mig att krypa till kojs – en datumgräns har just passerats!

5 mars 2006
 

UPP

Har man en hjärteknipare, så har man! Kasper inbjuder till gos och kel både genom sin mjuka och goa päls och genom sin kärvänliga natur!

Han försöker vara vakthund också, men är genomskådad. Alla andra må säga att han varnar mig för konstiga ljud, men jag fattar allt att han i själva verket bara är nyfiken och väntar sig något nytt nöje där ljuden uppkommer. Att han uppmanar mig att hjälpa honom att komma dit!

Hans mest framträdande drag är att charma! Inte många ignorerar honom. Häromdagen var bland annat tre tio-elvaåriga killar på besök några timmar. Av eventuell tuffhet syntes inte ett spår. De satt – och kröp – omkring på golvet, med Kasper som självklar medelpunkt. Kramade, smekte, lekte och buffade med huvudena. Kasper njöt!

En perfekt dag! Först en långpromenad runt sjön med dvärgschnauzervalpen Nikita, sedan härlig lek med tre bortkollrade grabbar hemma på golvet framför kaminen. (Nikita var mindre road, sökte i stället skydd i mattes knä.)

 

6 nov 2005

UPP

Fyra och en halv månad – lägesrapport

Sommar och en valp i huset gör att tiden för skriverier märkbart krymper! Men nu är det äntligen dags för en lägesrapport.

Kasper är fyra och en halv månad gammal nu. Han håller på att få nya tänder. För ett par dagar sedan tappade han sina två vassa hörntänder i underkäken. Riktigt skönt, tycker jag! Han tuggar gärna och mycket, dessvärre ibland även på sådant som är förbjudet. Dock inte lika ofta numera.

Gallergrindarna inomhus kommer alltmer sällan till användning. Möjligen kan jag stänga av vardagsrummet, för där finns en speciellt tilltalande matta som inte far väl av valptuggning. Å andra sidan är den ändå snart mogen att bytas ut... Och vem vet – till våren kanske jag kan ta in sköna stolen igen till ”grönskande glasrummet”. Men det går rätt bra nu också, med tre mer vanliga korgstolar blir det mindre trångt. Dvs jag får rum med ytterligare växter.

Sedan en månad är Kasper rumsren. Härligt! Han är väldigt duktig med att säga till när det är dags. Ibland även när det inte är dags förstås, bara för att han vill komma ut. Men det gör mindre, än så länge har han sin stora ”hage” av kompostgaller i anslutning till entrén. Så det är ingen idé att försöka ”skälla sig till en promenad”. Bäst beskriver han nog själv utvecklingen mot rumsrenhet, kika under ”Kasper har ordet”.

”Hagen” är dock lite mindre nu, eftersom plats behövde göras för ett par vedlass. Inte alls populärt var det när jag körde in och travade veden i vedboden. Ganska mycket gnäll där i hagen, om sanningen ska fram. Men förbipasserande på vägen tröstade så gärna :-) Han blev mycket omklappad.

Kasper vet mycket väl vad ”BRAAAA” betyder (nämligen en godisbit). Numera betyder det lika ofta ”bara” någon minuts lek och kel. Uppskattat även det.

Han vet också vad ett ganska kraftfullt ”NEEJJJ” betyder. Ofta fungerar det fint. Dock inte när det gäller att stoppa ett ”onödigt” skällande. Inte heller när det gäller att inte hoppa upp på folk och lite dåligt även när det handlar om att leknafsa. Här behövs konsekvent träning, men han är fortfarande bara en ganska liten valp. Vi har gott om tid och det känns inte angeläget att forcera. Fortfarande undviker han att vingla på ett bakben när han kissar. Däremot lyfter han gärna på ena frambenet :-)

Att ha honom lös på promenad i skogen fungerar utmärkt, han håller noga koll. Där lystrar han också på ”KOOMM” – ofta betyder det förutom en omklappning även en godisbit. Även på tomtens sydsida där han inte kan se vägen går det utmärkt att ha honom lös. Råkar han däremot vara lös på framsidan med vägen inom synhåll hjälper inga rop i världen – än så länge. Enda möjligheten är att själv springa åt andra hållet, dvs ner bakom huset mot sydsidan! Då kommer han efter som ett skott. Om det skulle fungera även om det kom folk på vägen vet jag ännu inte. Tänker inte heller försöka ta reda på det. Inte än.

Kasper är en underbart livlig och glad hund. Han känns helt rätt här i huset både för mig och bästa kompisarna Filip och Maxi. Tur att det lilla energiknippet har dem att leka med! Fortfarande känns det lika fantastiskt att se katterna och Kasper tumla runt på golvet. Med varandra leker katterna aldrig, det slutade de med för länge sedan! Tilläggas ska att leken nästan lika ofta startar på katternas initiativ som på Kaspers. Många gånger har jag varit orolig för att de med sina vassa klor ska göra honom illa när han blir alltför våldsam, men jag har kommit att inse att det kommer de inte att göra. Klorna är alltid indragna, även när Kasper biter dem i tassarna. Och jag förstår nu också att han inte biter särskilt hårt. Den där bithämningsinstinkten som hundar har fungerar även hos min lilla valp.

Kort sagt – allt är så bra man bara kan önska! Och nu ska vi ut och busa lite!

UPP

Om vatten

Kasper har ett ganska komplicerat förhållande till vatten – undrar om han ”smittats” av Filip... 

Nej, så är det förstås inte. Men en sak har de gemensam. De kräver särbehandling av matte! Att Filip alltid kräver att under överinseende få vattenskål nypåfylld har jag beskrivit i Katthörnan, så det lämnar jag därhän här. 

Kasper älskar vatten. I sjön, i baljan – och i vattenskålen! Även i diken och vattenpussar. 

Problemet är väl mest att han inte inser skillnaden. Allt vatten är intressant, allt går att dricka och allt är dessutom till för att plaska i. Det blir lite komplicerat, i synnerhet när det gäller vattenskålen.  

Inte bara brickan under skålen utan dessutom en god del av köksgolvet blir blött när han gladeligen plaskar ner med först den ena och sedan den andra tassen i skålen och med förtjusning ser vattnet stänka omkring. Katterna skakar irriterat på tassarna när de måste kliva i blötan för att släcka sin törst, och mattes bara fötter får en obehaglig känsla av att det kanske inte bara är vatten hon kliver i. KAN det också ha skett en liten Kasper-olycka på köksgolvet? Det HAR hänt det också, nämligen. 

Den speciellt inköpta keramikskålen med blått ben i botten har jag gett upp för länge sedan. Den är alldeles för stor och inbjudande. Jag har gjort skålarna mindre och mindre, men en så liten skål att inte en tass får rum, det finns bara inte!! Så nu har vattenskålen för katterna placerats i bokhyllan (vilket resulterar i en högljutt protesterande Filip) och ett frekvent vattenbjudande till Kasper, som bara får dricka under mattes överinseende.  

Men vem har sagt att livet ska vara lätt? :-)

30 augusti 2005

UPP

Efter två veckor

Vad säga kort om de två veckor som Kasper nu tillbringat här, i sitt nya hem... Det har hänt så mycket.

Han har helt klart funnit sig tillrätta och inser att det är "hem" han kommit.

Han godtar att ta små promenader med det där konstiga runt halsen, blir till och med glad när han ser att jag tar fram kopplet.

Så länge han vistas där ingen matta finns kissar han i första hand ute, i andra hand på tidningar inne. Så kommer vi att ha det ytterligare en eller två veckor. Sedan åker tidningarna bort! Men än behövs de – när himlen är vidöppen vill varken hund, katter eller matte gå utanför dörren! Jisses, vad det regnar!!

Han lystrar till sitt namn, och han låter sig lockas till att komma när man kallar på honom.

Torkade små tärningar av blodpudding fungerar utmärkt som godis – hoppas de håller sig utan att mögla! Undrar om det går att frysa in blodpudding, så att allt inte behöver torkas på en gång. Synd att den inte finns att köpa i lösvikt. Att själv äta blodpudding kan jag inte tänka mig. Men jag minns att jag som barn tyckte det var jättegott, med lingonsylt!

Kasper tar glatt emot förbipasserandes uppvaktning. Visar sig från sin allra charmigaste sida. För närvarande är han uppenbarligen områdets största attraktion! Här tas bilder, och det finns dom som hälsar på var och varannan dag. Både barn och vuxna ☺

Han gillar inte att åka bil, protesterar först någon minut men somnar sedan. Än så länge har vi bara åkt korta sträckor, jag tror han vänjer sig.

När han är tillräckligt trött tillåter han mig att klippa klorna! Fantastiskt – kanske jag slipper att fara iväg med honom till Animalen, som jag gjorde med Klara! En ny klotång modell "allra minst" gör proceduren ganska lätt. Och klorna är åtminstone än så länge ljusa. Men de kan mörkna (vilket enligt rasstandarden är önskvärt, men jag hoppas helt orenlärigt att de förblir ljusa för då kommer jag att kunna klippa även i fortsättningen utan att det sker någon olycka.

Mest intressant är ändå att studera hans samvaro med husets katter! Mer om det en annan dag.

6 augusti 2005

UPP

"Att dra ner överkast och sånt är jättekul!!"

Efter regnet

Kaspers inhägnad ligger i anslutning till entrén, och syns därmed från vägen. Knappast någon lyckas gå förbi utan att stanna upp och titta på det lilla vita knytet, och nästan alla kommer fram och hälsar. En och annan återkommer dagligen. Åtskilliga bilder har tagits av den lille charmören.

En dag formligen öppnade sig himlen och regnet bara störtföll. Resultatet blev en 12-15 cm djup pöl (ren) i en del av inhägnaden.

Kasper provade sig fram, plaskade med först ena tassen, sedan med båda på en gång... Tog några trevande steg utmed kanten och kastade sig efter en liten stund med dödsförakt rakt ut i det våta.

Oj, så kul han hade! Fram och tillbaks traskade han, hoppandes och plaskandes. Lämnade pölen för en stund och så plums ner igen.

Efter ett par timmar hade vattnet sjunkit undan, Kasper torkats och en liten förskjutning av inhägnaden påbörjats.

Tilläggas kan att en av grannarna på kvällen ringde och kollade att jag hade torkat honom ordentligt och sett till att han inte blivit kall. – Jovisst, han HAR charmat de flesta! Inklusive sin matte.

29 juli -05

UPP

Hemma!

Så har Kasper då äntligen kommit till sitt nya hem. Efterlängtad! Ett vitt yrväder som turligt nog tar sig en liten tupplur då och då.

Han är ett aktivt charmtroll som förväntar sig sällskap men trots det godtar stunder av relativ ensamhet åtminstone så länge han vet att matte finns i rummet intill, om än bakom en eller annan gallergrind.

Inte ens katterna förmår morra eller fräsa åt honom! Mest närgången är Kasper mot Filip, den mest toleranta av katterna. Men när Filip blir biten i svansen, då säger han trots allt ifrån genom en smäll med tassen. Kasper drar sig tillbaka, tillfälligt. Filip sätter sig i säkerhet i en stol. Däremot godtar han att Kasper slickar honom på pälsen. Härligt är det att se. De delar även vattenskålen broderligt och samtidigt. Det tog tre dagar för dem att komma så långt.

Mest fjär är naturligtvis Petrus, men umgänget mellan honom och Kasper förlöper ändå mycket, mycket bättre än jag vågade hoppas. Dom till och med pussas ibland. Faktum är att Petrus redan gillar Kasper bättre än både Filip och Maxi (som han ju fortfarande i grunden inte gillar alls men ändå under protest tvingats acceptera).

26 juli -05

UPP

Trygg sömn vid mattes gamla skor!