|
Tisdag 31 januari 2006 – jag växer må ni tro!
Ni tror kanske att matte har glömt bort mig, eftersom hon inte har släppt
in mig här på så länge! Men nähej då, det skulle jag aldrig tillåta. Att
hon glömde bort mig, alltså.
För det första ser jag till att alltid hålla mig i närheten av henne. Det
har liksom blivit en vana. För det andra insisterar jag ganska ofta på att
hon ska leka med mig. Och för det tredje kan jag fortfarande hitta på ett
och annat som hon inte är så glad för. Det är rätt spännande!
Jag har blivit stor nu, lite mer än åtta månader! Jag tycker det är hur
länge som helst sedan jag var valp!
Jag testar matte ibland, ser om jag kan få henne att fatta att jag borde
ha lite mer att säga till om här i huset. Jag protesterar då och då när
hon tar tag i mig för att få mig att lyda, men det har aldrig lönat sig.
Hon tar tag i mig då, drar mig till sig och tittar mig stint i ögonen och
så PRATAR hon. Pratar och pratar och låter mig inte titta bort alls. Okej,
jag fattar hur det är och resignerar, och så leker vi en liten stund.
Idag har vi hälsat på Mollie igen (ser lite snobbigt ut med den där
stavningen, men det är så hon själv vill ha den) och det var JÄTTESKOJ! Vi
har inte setts på några veckor, och jag vet inte riktigt vad det är, men
jag tycker hon har förändrat sig. Fast jag börjar ANA något... Det känns
lite konstigt i kroppen ibland när jag sniffar på henne. Fast hon morrar
alldeles vådligt och nafsar och står i när jag vill ta mig en extra liten
sniff. Matte vill också ha ett ord med i laget, och det ordet gillar jag
INTE! Inte lätt att förstå sig på dom där som är annorlunda. Tacka vet jag
mina katter, dom är okomplicerade och lätta att umgås med och förstå sig
på, men så är dom ju killar också, precis som jag! Vi gillar varandra
skarpt. Vi kan både leka och slappa tillsammans. Men fortfarande undrar
jag lite om det där med Mollie...
Jag tror att matte och Mollie och hennes matte är FEMINISTER!! Fast
åtminstone matte är nog ingen RIKTIG feminist, för om jag verkligen lägger
manken till så kan jag kollra bort henne hur lätt som helst! Det gäller
bara att komma på knepen. Jag jobbar på det!
Mollies matte försöker förklara att Mollie har blivit stora damen nu, och
att det var medan hon höll på att bli det som vi inte kunde träffas.
Konstigt. Strunt samma, hon är i alla fall min bästa tjejkompis och i dag
har vi lekt ”tafatt” och ”rulla runt” och ”jabbande harar” och ”plöja snö”
jättemycket och sen när vi kom in fick jag till och med låna hennes ben!
Alltså inte HENNES ben utan ett sånt där stort som man SKA bita i.
Bussigt, hon HAR tydligen vuxit till sig en hel del. Jag har bjudit hem
henne till mig i nästa vecka.
Undrar om mina katter låter henne också bita sig i öronen och svansen och
benen? Näej, det tror jag inte. Det är det nog bara JAG som får! Dom är ju
i alla fall mina, katterna alltså och inte öronen. För det är jag som ser
efter dom, katterna alltså och inte öronen...
Här kan ni till exempel se hur jag kontrollerar att Petrus inte äter upp
ALL min mat! Nån sorts ordning får det väl ändå vara....
UPP
Måndag 28 november - så konstig världen blivit!
Det har hänt ganska mycket konstigt sedan sist! Bara det att matte varit
så dålig på att skriva! Allra konstigast var den där dagen när vattnet i
sjön var så konstigt. Jag brukar alltid springa fram och tillbaka i
strandkanten, men nu liksom bara krasade det innan tassen nådde ner till
vattnet. jag provade att skälla och skälla på det där konstiga men det
brydde det sig inte om.
Sen hände det något konstigt med själva marken också, och det var
riktigt spännande men efter bara ett par dagar var allt precis som vanligt
igen.
Men nu har det hänt ännu mera, nu SER världen annorlunda ut också, den
LUKTAR annorlunda och den KÄNNS annorlunda! Jättekul har den blivit! Och
ute på tomten lyser något som matte kallar adventsgran, och den är väl
ganska okej. Det finns så gott om granar här i världen har jag förstått,
så en mer eller mindre... Men den här LYSER! Jag var med när matte sågade
ner den och släpade hem den!
Jag rusar runt i det där vita och mjuka, plöjer med nosen och fattar
inte varför alla mina katter nästan backar i dörren när matte tycker att
dom borde gå ut en stund! Men det är ju bra, för då kan dom vara inne och
leka med mig i stället.
En annan bra sak är att jag tycker det är mycket trevligare att åka bil
nu. Matte har köpt en ny och ställt min bur på ett nytt sätt. Jag kan
titta ut genom fönstren mycket bättre, och det är ganska spännande. Jag
har slutat gnälla och protestera. Fast matte gillar inte när jag skäller
på bilen bakom oss, men jag gör det ju bara när hon stannar och väntar på
nånting vad det nu är och bilen bakom kommer riktigt nära och också står
där stilla och väntar! Klart att jag måste skälla då! Dom kommer ju
alldeles för nära mitt revir!!! Jag gillar våran nya bil och det gör matte
också. Bra när vi är överens. Det är vi nämligen inte alltid.
Hon har ganska konstiga idéer ibland. Som att hon tycker att jag
skäller för mycket. Men jag är ju hund!!!! Och bara ett halvt år gammal!
Jag fattar vad hon menar men det är ganska svårt att alltid lyda.
I går lekte jag med både Sascha och Nikita, och idag har jag varit
hemma hos Mopsen Molly! Katterna i all ära, men det är allt bra kul med
hundkompisar också! Fast Molly är som en tiger när hon ska vakta sin mat!
Ojojoj!!! Hemma hos mig sist fick hon låna ett av mina tuggben, och då
vaktade hon det också! Både det och det som jag fick! Till slut hade matte
spritt ut fem stycken på golvet, så att jag åtminstone skulle få ha ETT av
dem för mig själv. Tjejer!!!! (Molly alltså, inte matte!!!)
PS. Sedan jag skrev det här har jag och matte tagit oss en
kvällspromenad där ute i det vita. Vägen var plogad, så matte satte igång
att skotta bort vallen och sen gav hon sig på gårdsplanen eftersom vi
måste kunna åka bort i morgon också. Och vet ni vad - jag skällde inte en
enda gång fast jag var innanför mitt kompostgallerstaket och hon höll på
och grejade där utanför med nåt stort och svart som hon sköt fram och
tillbaks, fram och tillbaks - jag HADE allt bra gärna velat vara med! Fast
jag skällde INTE! Jag fick en korvbit när vi kom in, bara för att jag var
så duktig!
UPP
Måndag 24 oktober - Matte är en klanta!
Så här är det: Vi har haft ett så roligt besök. Hon kom långt bort ifrån
och vi hade aldrig träffats förut. Men oj så snäll hon var och så mycket
hon tyckte om mig!!! Matte tog bilder så att jag skulle kunna visa hur
goda vänner vi blev. Och så skulle hon skicka bilder också, till den där
snälla tanten.
Det var då hon klantade sig. Bilderna försvann ur kameran innan dom hann
in i datorn! Så nu får ni inte se dom, och det får inte den där gulliga
tanten heller! Och henne kommer jag säkert inte att träffa igen förrän om
många månader. Jag får väl försöka skicka henne några "tandpussar" på det
här sättet i stället.
Och när jag hälsade på hemma hos Molly häromdagen - vad tror ni hände då?
Jo, matte hade förstås glömt kameran hemma. Lika bra det förresten,
eftersom hon i alla fall bara klantar till sig...
Så nu får ni bara se en av dom där vanliga bilderna, där jag
leker med en av mina katter. Med Maxi.
Ser ni att han fortfarande har sitt gröna halsband kvar. Jag försöker
allt att käka upp det också, men det är inte alls lika gott som hans
reflexhalsband! Så jag tuggar hellre lite på hans tass eller en svans
eller nåt... Förresten så fyller jag fem månader i morgon!
UPP
Tisdag 18 oktober – ny kompis!
Jag har fått en ny kompis! En mops-tjej! Hon heter Molly och är bara tre
dagar äldre än jag! Hon hälsade på hos mig i söndags och det var
jätteskoj. Hon är nästan ännu kuligare att leka med än mina katter, för
med dom får jag bara leka inomhus. Ute bara försvinner dom. (Fast Petrus
följde med på skogspromenaden idag, och jag var jätteduktig och jagade
honom inte det allra minsta, försökte inte ens att nosa på honom. Jag fick
massor av beröm av matte.)
Om några dagar ska jag få hälsa på hemma hos Molly, det har våra mattar
kommit överens om. Dom sa visst något om skogspromenader varenda vecka.
Låter hur kul som helst. Och så har jag ju Nikita som jag ska hälsa på
också.
Och så har matte börjat att ”miljöträna” mig, men jag fattar inte varför.
Vad ska jag ut på ett torg och göra för att se på en massa människor!!??
Med koppel på mig dessutom. Jag blir helt stirrig och vet varken ut eller
in. Och inte får jag skälla på dom heller...
Nej, tacka vet jag att få springa i skogen som jag vill! Ibland har hon
allt lite konstiga idéer, den där matte. Men för det mesta är hon schysst.
Fast inte när hon försökte hindra mig från att hälsa alltför vänsällt på
sotaren som var här i förrgår. Jag struntade i henne, och efter en stund
gjorde sotaren det också. Jag ändrade färg mot grått, men blev snart vit
igen utan att behöva bada. Det var bra, för nu börjar det bli kallt ute.
Om en vecka är jag fem månader gammal! Börjar faktiskt känna mig riktigt
stor nu. Och jag har tappat dom där riktigt vassa tänderna i munnen! Så nu
kliar det när mina nya kommer fram, och jag älskar att gnaga på alla mina
tuggpinnar och ringar och ben och bollsockan och min trasmattestump och
repknutar och hjulen på mattes kontorsstol – men just det får jag inte!
Jaja, man kan kanske inte få allt här i världen. inte ens om man är
världens charmigaste valp!
UPP
Måndag 9 oktober – eländig bilfärd men hisklans kul när vi
kom fram!
En sak jag inte har berättat om var min första långa bilfärd. Den
är minnesvärd på många sätt.
Matte bestämde sig på fem röda sekunder att vi skulle fara iväg till
Dalarna. Jag hade ju slutat må illa under dom där kortare bilturerna, så
jag skulle säkert klara den här färden också – trodde hon!
Det gjorde jag alltså inte. Först stressade hon runt och plockade ihop
saker, både mina och hennes. Ordnade med blommor och kattmat. En hel timme
höll hon på. Klart att jag blev orolig och undrade vad som stod på, hade
fullt sjå att ranta efter henne. Riktigt orolig blev jag när hon började
lassa in saker i bilen, och så småningom så lassade hon in mig också. Till
slut även sig själv och DET var åtminstone tur.
Det här var på eftermiddagen. Jag mådde inte alls bra där i min bur. Till
slut kräktes jag upp hela lunchen, den som jag hade ätit tre timmar
tidigare. Matte tog bort fällen i buren, och jag fick ligga direkt på en
dyna. Hon tog ut mig på en liten promenad innan vi for vidare. Efter någon
timme kräktes jag igen, och det blev en ny promenad och en ren handduk
över dynan som hon först försökt göra rent och sedan vänt. Jag mådde pyton
hela tiden, sammanlagt över fem timmar! Vi fick göra flera promenadstopp.
Men SEN, sen hade jag det bara jättekul! Jag träffade ”mostran” för första
gången, och det blev ömsesidig kärlek vid första ögonkastet. Jag fick leka
och jag fick mat, på natten fick jag sova på mitt eget sovtäcke i min egen
”sovhage” som matte tagit med hemifrån. Jag blev ganska mycket kompis med
mostrans katt Gustav. Jag fick springa i skogen och jag fick leka på en
sandstrand vid mostrans egna lilla skogssjö. Nåja, mest var jag förstås i
vattnet. Tokrusade!!! Men matte hade glömt kameran hemma och mostran har
ingen digitalkamera.
Vi for inte hem igen förrän på kvällen. Jag hade inte fått någon
kvällsmat, och jag hade rasat runt och var bara urtrött! Jag somnade tvärt
där i buren och gjorde inte minsta lilla rörelse förrän i Hedemora! Första
rastning utanför Avesta. Sen sov jag igen, vaknade inte ens när matte
tankade i Sala. Utanför Strängnäs tog vi en ny liten promenad – och sen
var vi plötsligt hemma!!!
Så nu vet matte hur hon ska bete sig om vi ska ut på långresa igen. Allt
det här hände i början av september, och jag var bara tre och en halv
månad gammal. Hon borde ha väntat åtminstone ett par månader till!
Nästa långresa går nog till Göteborgstrakten, men det kommer att dröja
lite. För säkerhets skull. – Tack för det, matte!!!!! Ju längre det
dröjer, desto bättre. Helst ända till våren.
UPP
Onsdag 5 oktober – om hur jag blev rumsren
När jag var liten kissade jag lite var som helst utom i min
sovhage. Helst på mattor, fast dom tog matte bort. Så det fick bli på
tidning.
Matte bar ut mig väldigt ofta, och eftersom det var sommar var jag ute
väldigt mycket ändå. Jag fick massor av beröm och en liten godis när jag
gjorde ifrån mig ute, men när jag kissade inne hände inte ett dugg. Varken
på tidning eller på matta eller golv. I varje fall hände det inget
trevligt. Inget beröm, inget godis, ingenting alls. Trist.
Men en gång hände nåt konstigt, hon sa ”nej” riktigt ordentligt just när
jag höll på att kissa på en matta i ett rum jag bara fick vara i ibland..
Jag blev nästan lite rädd och slutade på en gång, och fortsatte inte
förrän hon hade lyft ut mig – och då fick jag både beröm och godis!
Så jag blev inte rädd på riktigt, egentligen bara kolossalt förvånad för
att matte lät så väldigt sträng.
En vacker dag så fanns där inga tidningar mer, så jag provade både
köksgolvet och ”glasrumsgolvet”. Inget hände. Inget godis fick jag och
efteråt luktade det bara konstigt där. Jag försökte flera gånger, men det
hjälpte inte så till slut gav jag upp. Det var bara utomhus som jag fick
beröm ”BRAAA” och godis.
Jag var nästan rumsren när jag var tre månader gammal och definitivt ett
par veckor senare. Numera säger jag alltid till. Om det behövs väcker jag
till och med matte på morgonen, fast hon hävdar att det fortfarande är
natt. Hon släpper förstås snällt ut mig, berömmer, och sen somnar vi båda
om igen.
Jag har en del synpunkter på matte, ibland tycker jag att hon inte riktigt
förstår mig. I varje fall förstår jag mig inte alltid på henne! Men när
det gällde att få mig rumsren, då var hon faktiskt ganska klok.
Vet ni vad, varenda gång jag gjorde ifrån mig sa hon ”skynda på”. Eftersom
jag alltså alldeles säkert vet vad ”skynda på” betyder, så försöker jag
förstås att kissa när hon säger det. Funkar varje gång! :-) Och då säger
hon ”BRAAA” så där trevligt igen. Det är vad jag kallar samarbete.
Litet PS.
Det där matte själv skriver att jag inte lyfter på bakbenet – det är inte
sant! Fast jag gör det inte i ”hagen”! Men när jag får springa i full
frihet – DÅ lyfter jag! Hagen är lite babyaktig tycker jag, känns inte
direkt som nån utmaning.
UPP
Tisdag 20 september – ett par av
mina bättre hyss
Jag har nästan slutat överfalla
Petrus! Jag gör trevande försök ibland, men jag tror att matte har ögon i
nacken! Fast det har hon inte alltid!
Hon hade det inte när jag lyckades öppna dörren till
duschrummet och hittade väldans kul saker. Först och främst kattlådan, med
massor av sand i! Jag krafsade och sprätte, sanden yrde runt överallt,
till och med ut i hallen! Jättespännande! Nästan lika roligt som att
plaska i vatten!
Därinne fanns en matta också, som var kul att bita i
(även om jag fick väldigt mycket sand i munnen). Och skrapor och en borste
som jag tyckte borde finnas i ett helt annat rum, så det fixade jag
förstås till. – Matte fick en smärre chock. ”Men tur åtminstone”, sa hon,
”att kattsanden var oanvänd.” Det dröjde en bra stund innan hon upptäckte
vad jag gjort, för jag blev så trött av allt jobb att jag gick in till
henne på kontoret och la mig att sova. Hon bannade mig inte ens när hon
upptäckte hur kul jag haft, men dörren är sedan dess alltid ordentligt
stängd. Hihihi, så nu kommer inte katterna heller åt lådan, även om dom
skulle vilja.
Maxis halsband har jag käkat upp. Åtminstone bitit av
och gnagt sönder. Han hade ett tjusigt reflexhalsband. Nu har matte köpt
ett nytt, ett grönt. Undrar hur det kommer att smaka...
Trasmattor kan matte inte ha längre, säger hon. Hon
har tagit bort dom!!! Småaktigt!!! Dom som var så kul att bita i och dra
upp trasor ur som man kunde bita sönder. Men när jag upptäckte hur
förfärligt smaskig hennes ”regnbågsmatta” var, då fick hon tydligen nog.
Jaja, man kan väl inte få allt här i världen. Men en alldeles egen liten
trasmattstump har jag i alla fall fått. Och i den får jag bita så mycket
jag vill. Och det vill jag.
Ved är också kul. Plötsligt ligger det ved staplad i
hallen, i en hög hylla mot murstocken. Flisor i munnen är inte bra, säger
matte, och sätter ett kompostgaller framför hyllan. JÄDRANS GALLER!!!! Dom
begränsar mitt liv! Många är dom också. Dom kan dyka upp överallt. Men min
sovhage, den gillar jag, och när jag ber om det så släpper matte in mig
dit. Så liiite bra är gallren allt ändå. I sovrummet, alltså.
UPP
Tisdag 30 augusti
Oj, vad jag kan!!!Jag har lyft på benet idag. Riktigt
rejält, och utan att trilla omkull! Jag har försökt tidigare, men inte
riktigt lyckats.
Det var ganska jobbigt nu med, så jag lyfter inte alltid. Men jag KAN. Om
jag vill! Första lyftet kom alltså när jag är tre månader och tre dagar
gammal!
Så nu vet matte säkert – jag är en POJKE! Om hon
skulle ha tvivlat, menar jag.
Här kan ni förresten se när jag leker med Maxi. Fast
liiite fusk är det att han kan ta sig upp på en stol. Det kan inte jag.
Inte ännu.
UPP
Fredag 26 augusti
Livet är bra skojigt – häromdagen hade jag besök av en tjejkompis! Hon
heter Nikita och är en hel vecka äldre än jag, fast jag är lite större
till växten. En tuff tjej! Dvärgschnauzer. Hon kunde minsann säga ifrån,
hon! Vi testade och testade, och kom fram till att vi var ganska så
jämspelta.
Jag har hälsat på hemma hos henne tidigare, och jag
är säker på att vi alltid kommer att vara kompisar.
Här har vi dragkamp om min ”tidningssocka”. Nikita
har lite sämre
tag än jag, hon har bara lyckats få tag på en tunn tråd, så tunn att den
knappt ens syns på bild! Så jag vann. Men det förstås, hon vann också ibland...
Hoppas hon snart kommer hit igen! Annars tänker jag be matte att vi far
iväg till henne. Hon är jättesöt!!!
I förrgår fick jag åtta blåbär. Men jag ville bara ha
fem. Dom växte på vägen till sjön. Den där sjön som man kan promenera
till. Jag jagade vågor och allt möjligt annat också i vattnet, och jag
blötte ner nästan hela mej. Matte höll på att aldrig få mig därifrån. Sen
sprang jag i sand och lera och mossa och barr och hoppade och ramlade och
nog syntes det på mig att jag haft väldans kul. Jag fick inte ens komma in
– måste torka lite ute i solen först. Matte undrade vart hennes vita hund
hade tagit vägen. Det vita hade jag allt lyckats gömma riktigt ordentligt.
Jättekul!!!
I går natt vaktade jag huset. Jag var ute för en
sista kiss, och några kom och gick uppe på vägen i mörkret. Oj vad jag skällde.
Trodde dom skulle bli rädda, men i stället kom dom in på tomten och
hälsade på mig och matte, för dom var gamla bekanta. Och så stod vi där
och pratade. Jag gillar verkligen att prata med folk – för det mesta får
jag bita dom lite också. Dom är liksom inte lika petnoga som matte.
Jag får bita Filip och Maxi också. Jag brukar bita
dom i öronen. Klart jag gör det när dom nästan sticker in dom i munnen på
mig! Dom är så snälla, även om dom lappar till mig ibland. Fast Maxi
gillar inte när jag klättrar på honom.
Men nu är
det sovdags. Natti!
UPP
Söndag 14 augusti
Jag har fått äta tre blåbär. Det var gott!
Men matte, hon är lite konstig. Min bästa stol har
hon tagit bort. Den med dynan som var så jättegod att gnaga på, i det där
rummet som jag inte riktigt vet om det är ute eller inne. Ibland kommer
jag ut genom väggen, och ibland inte.
Men dynan alltså. Ibland smakade den väldigt illa
(matte mumlar något om ättika och peppar) men jag gnagde i alla fall.
Varför missunnar hon mig det där roliga. Den korgstol som står där nu är
inte alls lika mysig. Den dynan når jag inte upp till!!!! Buu,
matte!!! Men jag vet nåt annat som jag når -
hon ska allt få se! Jag är påhittigare än hon tror... :-)
UPP
Fredag 12 augusti
Livet är skojigt! Matte är ganska rolig hon också och hon tycker att jag
är världens duktigaste valp. Säger hon i alla fall.
I dag har nog varit den roligaste dagen i mitt liv. Jag gillar inte att
åka bil och blev inte alls glad när matte placerade mig i buren där i
bilen, men nu har jag förlåtit henne.
Vi åkte till en sjö som är jättelånggrund med sandstrand, och där fick
hundar vara lösa. Jag har aldrig sett så mycket vatten förr. Jag är ju så
väldans söt säger alla, så jag hade fullt sjå att springa i vattnet, upp i
sanden, hoppa upp på alla som lockade på mig, bita i deras händer och tår
och näsor, springa i vattnet en stund igen och sedan bara tokrusa runt i
sanden. Bet till lite här och där igen – fast jag glömde inte att kolla
att matte hela tiden fanns där i närheten.
Här ser du mig i full karriär!
Men en sak fattar jag inte – vad ska egentligen bilresan vara bra för,
innan det roliga? Varför ska hon krångla till det så, den här matten???
UPP
|
