28 mars Vill INTE
bo i Nikkaluokta!
Det finns ett ställe i Sverige där jag vet att där vill jag definitivt
inte bo! I Nikkaluokta!
Hörde att dom hade -28 där i går natt. Väldigt, väldigt ofta är det
just där det är kallast i landet. Läser att det är
en
liten by nära Kiruna, med bara ett 10-tal bofasta familjer. Till och
med färre än i mitt område! Tänk att bo på Sveriges kyligaste plats.
Det kan inte ens det vackraste norrsken kompensera.
Inte för mig, trots att norrsken är ett alldeles förunderligt både vackert
och märkligt mäktigt himlafenomen.
Så visst kan vinter vara vacker - men
KALL!!!
27 mars (2) NEEEJJJ!!!!
Säger bara - i morgon natt går vi över till sommartid! Så här såg det ut
hos mig i eftermiddags! Världens snöyra! Syns om du klickar. Är än värre
nu.... Jämför med gårdagens bild, solsken över Trönsjön och en is som var
var på väg att ge upp! Båda är ju färgbilder!
Vill du se nåt mycket roligare och
få dig ett gott skratt - gå
till Kaspers sida!
27 mars Stort och smått i
naturen
Hur ska det här bli! Gjorde en ordentlig skogspromenad, och upptäckte att
just det område i skogen där trattkantarellerna växer har även vildsvinen
upptäckt, Oj, vad dom bökat till det över stora områden! Jag "sjöng" för
att skrämma bort eventuella grisar i närheten,
Kasper stirrade undrande
men grisar varken såg vi eller hörde. Så "sången" funkade uppenbarligen.
Nu låter sjöarna. Klonkar och råmar så det nästan
dånar! Snart går isen upp, skulle gjort det för ett bra tag sedan om inte
nätterna plötsligt blivit så kalla.
Det går att klicka på den här bilden, från min näst
närmaste sjö. Invid stranden har isen redan gett upp. Mer och mer älskar
jag att vandra i skogen. Mitt lokalsinne är uruselt, men i min nära skog
finns turligt nog inte en chans att gå vilse. I varje fall inte rejält
vilse. Vägar avgränsar, och sjöar. Ska jag vandra längre vill jag ha en
led att följa.
Mer och mer börjar jag upptäcka detaljer, de små
undren i skogen. Stubbar, grenar, bark! Fascinerande, tycker jag. Man kan
i princip stanna var som helst, skärpa blicken och se sig omkring.
Plötsligt träder "varelser" fram överallt! En del kan man - åtminstone med
fantasins hjälp - se även på en bild, andra vägrar att ge sig
tillkänna i "platt" tillstånd.
Här några som inte flydde för min
kamera.
Och så en som du måste klicka på
för att se ordentligt.
Även stenar hyser liv!
Tänk när man snart - förhoppningsvis -
kan fota grönt gräs, och blommor och blader! Borde ju vara dags nu. Tänk,
om bara ett par dagar går vi över till sommartid. Passar mig perfekt!
Ljusare kvällar! Underbart!
26 mars Kulor,
bokmärken, pengar - samlarobjekten varierar över tid
Om man för ett ögonblick stoppar indignationen åt sidan, kan man fundera
över VAD det är som gör att chefer kräver så gigantiskt höga arvoden (för
utifrån mitt perspektiv ÄR de närmast ofattbart gigantiska).
De kan inte göra av med alla sina pengar, för när
skulle de i så fall hinna jobba? Visst, större hus på finare adresser,
tjusigare bilar och båtar - men ändå blir det pengar över, så att säga.
Att spekulera med, till exempel. I hopp om att de ska bli ännu fler.
Jag tror att det handlar om en egendomlig värdeskala
- ju mer de tjänar, desto större är de. BEHOV av pengarna har de inte,
nej, det tycks vara nån sorts tävlan? Haha, jag tjänar mer än du! 9
miljoner mer i år!
Påminner mig osökt om när man samlade kulor som barn,
eller bokmärken. Eller namn i poesiböckerna. Eller autografer. Andra
samlar numera vänner på facebook, andra ska ha coolaste mobilen. För några
år sedan skulle ungdomarna ha baraste magen...
Är kanske alltihop samma fenomen? Att vissa inte
vuxit ifrån barndomens samlande på kulor och vackra dankar. Eller
glitterbokmärken. På RIKEDOMAR. Bara för att HA dem. I varje fall tyder
det inte på särskilt stor mänsklig mognad. Och girighet har många
ansikten.
Tror att jag än en gång måste nämna en person jag
lärt känna i jobbet. Han tillhör en av Sveriges förmögnaste familjer. Han
har engagerat sig i olika alternativa verksamheter, och det på mycket mer
än heltid. Han har helt enkelt satsat sig själv. Och aldrig har han tagit
emot ett öre i arvode. "Jag behöver inte mer pengar än de jag redan har."
Däremot har han själv satsat stora pengar i verksamheter han anser viktiga
för framtiden.
Mitt i dagens mediabrus känns det viktigt för mig att
fokusera även på sådant som är positivt, på sådant som ger hopp. De andra
- girigbukarna - får väl fortsätta leva med sin märkliga självbild.
Avslutar med ett "monster" jag såg utefter skogsvägen
idag. Associera gärna, den som vill.. Det här varelsens huvud är väldigt
litet i verkligheten, ungefär som en tändsticksask. Men SÅ vill han nog
inte alls bli betraktad, av uppsynen att döma.
Visar förresten en bild till - här har
vildsvin bökat runt! Alldeles nära mig.
Och så ännu en - lite lek hemma på på
tomten.
En liten värld är också en värld!
Kanske rentav en STOR värld! Det är den för mig. Min värld.
24 mars Det knoppas trots mer
snö
Snö, slask - och nu mera snö. Vill inte fara iväg på den där eländiga
moddiga skogsvägen igen, om jag inte är tvungen. Ska komma mer snö i natt
och i morgon. Just här, där jag bor! Och så ska det blåsa kraftig nordlig
vind. Så det blir ingt Molliebesök för Kasper.
I går sken solen ett litet, litet tag. Då såg det ut
så här på golvet i vardagsrummet. Det är trevligt att ha prismor i
fönstret, ljusknippen rör sig lite varstans.
Mina snödroppar har inte tittat upp
än, men vid grannen-mitt-över-vägens husvägg såg det ut så här.
Och så här...
Trodde inte att harar åt snödroppar -
men själva blommorna passar tydligen! Jag tror det är harar och inte
rådjur som varit framme just här.
Rhododendronknoppen däremot är min.
Åtminstone DEN tycks övertygad om att det blir vår i år också.
Såg förresten ett par tranor som gick och betade på en nästan helt
snötäckt åker idag. Stackare.
21 mars Inte det och inte
det och inte det och ...
Åtta kvinnor i mogen ålder, "vårat tantgäng", åt lunch. Värdinnan bjöd på
fisksoppa, med en massa godsaker i. Laxbitar, räkor, tonfisk, musslor m.m.
förutom grönsaker. Själv kämpade jag med musslorna - sköljde ner dem hela
med citronvatten... Försökte låtsas om igenting.
En av oss deklarerade på en gång att hon inte åt fisk
- serverades i stället gröt med blåbärssoppa. Värdinnan själv konstaterade
småningom att hon inte tyckte om musslor, men hoppades att vi gjorde det.
Jag berättade hur jag tacklat dem. Någon hade även kämpat hårt med
räkorna...
Samtalet kring matbordet vidgades - någon
konstaterade att hon absolut inte kunde äta lever. Jag inte kyckling eller
annan fågel. Ett par stycken vägrade korv i alla former. Någon klarade
inte lök - i varje fall inte om man såg bitarna. Kokta russin var äckligt
för någon (även russin i bakverk). Blodmat fungerade inte heller. Och inte
rom eller kaviar...
Summa summarum: Inte fågel, fisk, korv, lever, lök,
russin, rom, musslor eller andra skaldjur. Och vi ska träffas hemma hos
mig nästa gång! Jisses, den matsedeln tål att funderas över! Vi kom fram
till att trots att ingen av oss är vegetarian är nog vegetarisk mat
säkraste alternativet. Men HUR lagar man vegetariskt utan lök? Här måste
tydligen (s)musslas...
(Lökaversionen beror INTE
på allergi, däremot på att hon som barn tvingats äta den läskiga rätten
stekt fläsk med löksås! (Som JAG älskade, när jag var barn.) Visst ja,
stekt fläsk måste också läggas till i listan förbjudna lunchingredienser!
Och min godaste kaka som är proppfull av russin,
aprikoser och mandel? Ska kanske ta fikon i ställt för russin? Eller ha en
bit mörk choklad i beredskap åt russinhaterskan.
Ska tillägga att vi faktiskt hade rätt kul när vi med
friskt mod och gott humör vädrade våra mataversioner.
Till saken hör att vi faktiskt redan ätit lunch hos
varandra ett antal gånger. Det har alltid varit väldigt gott. Tur,
eller...?
Det är länge sedan kaffe och kaka övergavs till förmån för lunch.
Påminner mig om historien om det mycket gamla, äkta
paret som i alla år delat frukostfranskan så att mannen fick den underdel
och tyckte bäst om och hustrun sin favoritdel, dvs överdelen.
Mannen dog så småningom - och hustrun kunde äntligen
äta den underdel hon så storsint överlåtit åt mannen - som i sin tur
anförtrott en gemensam vän att hans favorit alltid varit överdelen, men
eftersom hustru också tyckte det så fick hon ta den... Så kan det vara.
Och sedan, sedan talade vi om tid. Ur en mängd
synvinklar. Men det är en annan historia.
PS. Min goda pestopaj med fetaost och en fräsch
sallad (med synliga rödlöksringar som går att peta bort) - DET blir en
perfekt lunch! Har visat bilden förut, men här kommer den en gång till.
18 mars
Lite lera, lite sippa och lite etno
Lite bloggtorka här, i väntan på den riktiga våren kanske. Men en som
verkligen upptäckte våren idag var Kasper. Förutom att
han träffade en söt och vänlig
liten Mollie så hittade han äntligen en sån där älsklingslerpöl.
Liiite för liten, men absolut tillräckligt geggig. Lämplig för en hel
massa genomspringningar.
Mopsen Mollie skulle ALDRIG gegga ner
sig så!
Fast jag längtar ju mer efter sånt
här. På bilden ett annat års första blåsippa på min tomt. Vissa år är en
del partier helt blå.
En kvinna som är uppvuxen i trakterna
berättar att när hon var barn så fanns bästa blåsippsstället just där min
tomt nu ligger. Hon cyklade hit varenda vår. Tomterna avstyckades på
60-talet.
Lite annorlunda musik, kanske? Ibland
känns det bra att lyssna på något annorlunda. Själv lyssnar gärna på
etnoinspirerad musik ibland. Bland annat sånt här!
Och nu godnatt - fast när du läser är
det säkert morgon. Och jag är på väg till tandläkaren... Vore fint att ha
den här melodin i huvudet då, när jag ligger där i stolen och gapar stort!
16 mars
Långlimericken går vidare
Antog ju Skogsfruns uppmaning att fortsätta långlimmericken (se förra
inlägget) och passade vidare till Sigges matte, som helt hjärtskärande ber
att få slippa. Så
självklart tar jag den tillbaks, lägger till ännu nåt litet hopkok till
limerick och skickar det hela till Medresenärskan för vidare öden. (Hon
har haft den en gång tidigare, men fattade enligt egen utsago inte riktigt
just limerickens struktur (gör inte jag heller, men en får la göra så gott
en kan...) Så - på´n, igen, resenärskan, hehehe...
Här följer den senaste versionen, för vidare
påbyggnad (länka gärna till tidigare skribenter!)
Långlimerick
En grönfingrad
gratisbloggare från Nabben*
på att anta utmaningar var en snabb en
skickade den vidare ut i cyberspace
med en önskan att det blir nåt efter vejs**
till alla som ställde upp räckte han labben.
Någon var nu mot mig allt för le
Därav smeden
utmanad däri ble
Då får ni väl se
Om jag kan smida till nåt om de
när det första gång i livet nu e
en limerick försöka att få te
Ack smidet blev allt för sne
Så ta nu över du medresene
En smed från Borås
fick inte limericken i lås
han utmanade då en
gammal
resenär
hon den där kärringen som gormar och svär
Hon gick inte i land med det Resenärska heller
så hon var ganska trötter när det blev kväller.
men Resenärska vet en som kan leka med orden
hon bor i ett torp någonstans på jorden
nu bollas eländet långt bort mot skogen
där frua matar djuren med hö från logen
Trött Resenärska säger tack och adjö
Får ja´ int´ en Whiskey nu så kommer jag att dö …
En mosslupen skogsfru på Dal
längtar våren och gökar som gal
stavar kring i ett slask
tröstar sig med en kask
och hoppas bli bjuden på bal
...och här finns en
matte vid
Östersjö
där Bore också vägrar dö!
Ska sätt´an uti en eka
med åror helt vansinnigt veka
och båten så rank som ett rö...
En skogstokig tjej bor i Hället
men rimma – bort det tillfället!
Skulle va´ lika hemskt som att fiska,
nej, hellre i mossan leta en riska!
"Så snälla, be någon annan i stället..."
Klart matten vid Östersjövik
då sökte nån annan, mer rimmarik!
Hon fann en snärtig bloggerska
med härliga nicket
Medresenärska!
Kära vän, nu på gång är stafettmosaik!
Ett par väldigt lika inlägg efter varandra har det
blivit - men så ville omständigheterna.
På Kaspers sida finns i alla
fall ett nytt inlägg.
Vill också konstatera att jag tyckte rätt låt vann i Melodifestivalen! Gör
kanske ingen större lycka i Moskva, men vaddå... Den är skön att lyssna
på!
14 mars Utmanad att bidra i en "långlimerick"
Tydligen startade den hos Flanören, på skogsfruns uppmaning.
Sedan har den gått vidare, och nu landat hos mig. Bäst att tillägga att
jag VET att vad än en eka är, så inte är det rank, men vad gör man inte
för rimmets skull). Jag
utmanar
svamphundens Sigges matte Helena att fortsätta! Hon får väl i värsta -
eller bästa - fall ta
Sigge till hjälp...
Långlimerick
En grönfingrad
gratisbloggare från Nabben*
på att anta utmaningar var en snabb en
skickade den vidare ut i cyberspace
med en önskan att det blir nåt efter vejs**
till alla som ställde upp räckte han labben.
Någon var nu mot mig allt för le
Därav smeden
utmanad däri ble
Då får ni väl se
Om jag kan smida till nåt om de
när det första gång i livet nu e
en limerick försöka att få te
Ack smidet blev allt för sne
Så ta nu över du medresene
En smed från Borås
fick inte limericken i lås
han utmanade då en
gammal
resenär
hon den där kärringen som gormar och svär
Hon gick inte i land med det Resenärska heller
så hon var ganska trötter när det blev kväller.
men Resenärska vet en som kan leka med orden
hon bor i ett torp någonstans på jorden
nu bollas eländet långt bort mot skogen
där frua matar djuren med hö från logen
Trött Resenärska säger tack och adjö
Får ja´ int´ en Whiskey nu så kommer jag att dö …
En mosslupen skogsfru på Dal
längtar våren och gökar som gal
stavar kring i ett slask
tröstar sig med en kask
och hoppas bli bjuden på bal
...och här finns en
matte vid
Östersjö
där Bore också vägrar dö!
Ska sätt´an uti en eka
med åror helt vansinnigt veka
och båten så rank som ett rö...
Går ekan med Bore i sank
blir Berit-E i ögat blank!
Men tårarna kommer av fröjd
hos en matte så innerligt nöjd,
kan resten av mars slå dank!
Vill så gärna dela med mig,
så välkommen hit att av våren ta för dig!
Så Sigge, gläd dig åt isfritt i bäcken,
plaska och grejsa och hälsa till näcken!
11 mars Sugen på en
omelett?
Ingredienser i en vanlig omelett: ägg, grädde, salt, peppar.
Grädden kan förstås bytas ut mot mjölk, eller i en "fransk omelett" mot
lite vatten. Tar mindre än en minut att vispa ihop! Dessutom - enklare kan inget
vara!
Kronägg tycker sig ha hittat ett nytt konsumentbehov
- färdigblandad omelettsmet!!!
Sveriges Konsumenter i Samverkan har kollat, äggen köps på "europeiska
spotmarknaden". Man kan undra en del över DEN kvaliteten, hur hönsen levt
sina liv.
(Bilden lånad från SKIS:s sida)
Smetens innehåll utöver ägg är mjölk och salt. Naturligtvis är inte detta
allt, nej, dessutom ingår
- modifierad majsstärkelse (mängdmässigt tredje ingrediens)
- konserveringsmedel: kaliumsorbat E202 (framställs syntetiskt). - emulgeringsmedel: E471 (mono- och diglycerider som framställs av
fetter och oljor eller glycerol. Fetter och fettsyror kan komma från t.ex.
gris).
E475 (framställs av glycerol som kan vara syntetiskt eller av fett
från djur t.ex. gris.
- surhetsreglerande: citronsyra
- arom: vitpepparextrakt
- förtjockningsmedel: E415 (xantangummi som framställs från socker
genom bakteriell jäsning).
Sugen på den att inhandla den färdigvispade
omelettsmeten? Du KAN kanske tjäna ca 30 sekunder, förutsatt att kartongen
är lättöppnad (vilket kartonger sällan är).
Det har snöat idag och det ska
fortsätta i natt och i morgon. Den här bilden visar mitt humör just nu!
I morse såg tomten ut så här, på
sydsidan. Bilden tagen inifrån stugvärmen...
Och på eftermiddagen såg det ut så
här, på nordsidan. Traktorn plogar. Den oskarpa tingesten i förgrunden är
mitt vindspel som, hänger på förstubron.
Men nån gång så kanske...
Och DÅ, då blir jag så glad...
9 mars Husbrand,
vildsvin och fikonmarmelad
Det händer saker i min omgivning. Att två brandbilar och en ambulans for
förbi tidigt på lördagsmorgonen för att släcka en husbrand lite längre
bort på min väg berättar Kasper om.
Vi har vildsvin i trakten. Många. En annan
fastboende, en jägare, berättade i går att de finns i skogarna runtom, och
i förrgår gick dom precis förbi hans tomt. Innanför staketet skällde hans
lilla hund som besatt, till grisarnas förargelse. Jägaren berättade också
att de inte verkar ett dugg rädda för människor.
"Du borde hålla dig kvar på skogsvägen och inte ge
dig in i skogarna nu och inte heller låta Kasper springa in i skogen,
snart får dom ungar och då är suggorna inte att leka med!" sa han. Jaha.
Så vi ska inte kunna ströva i skogen mer? I varje fall inte där det är
täta granar, för där har dom ofta sina legor, tydligen. Och Kasper bör
inte vara lös!
Vet inte om jag tänker bry mig särskilt mycket om det
där. Jag får väl LÅTA i stället, och förvarna om att "här kommer
vi"! Min "sång" kan säkert skrämma vem som helst! Oldsberg - släng dig i
väggen...
Det jagas alltså vildsvin i närheten, och nu vet jag
var åtelplatsen ligger. Vet också att några märkliga individer byggt sig
en skogskoja där i närheten, att de BOR där och uppenbarligen snarar både
vildsvin och rådjur - vilket är förbjudet. Jägaren har kollat fällar som
han såg, och där fanns inga kulhål, däremot märken efter snaror. Polisen
är kontaktad.
(Bilden är lånad på nätet)
Åt det hållet tänker jag nog inte gå. Inte förrän jag
fått besked både om att matningen upphört och att skogskojemänniskorna
flytt fältet. - Kära nån, jag bor ju i vad som räknas till Storstockholm!!
Kan nån tro det!
Under dagens promenad mötte jag även en granne som
frågade om jag tycker om fikon. Jo, de gör jag ju. "Då kommer jag förbi
med en påse, dom är för gamla för att säljas", sa han. Gick förstås inte
åt i julas. Ekologiska, osvavlade fikon. Snälla grannen tittade in lite
senare, nu ligger fikonen i blöt och i morgon (måndag) ska jag koka
fikonmarmelad!
"Vill du ha mer, så säg bara till", sa han också.
Det kanske jag vill -
beror på hur marmeladen blir. Har aldrig provat tidigare.
6 mars Stackars dom!
Det här med pengar är en märklig sak. Jag helt enkelt inte förstår hur
någon - med ibland hundratusensentals kronor i månadslön - kan ha mage att
dessutom kräva bonus för att man lyckas utföra sitt jobb!
Varför är det just de högst avlönade som behöver
störst morötter för att sköta sin uppgift så bra som möjligt, för att göra
sitt bästa?
Varför förväntas städerskan torka även i vrårna,
expediten vara vänligt förekommande mot kunden trots att ryggen värker och
svetsaren se till att fogen håller? UTAN extra påslag för att inte slarva.
Hehehe - är det kanske så att direktörer rentav är
DISKRIMINERADE! Att vi tror att den kategorin utöver en hög lön
behöver lockas med nån sorts extra och förstärkt ackordslön för att
verkligen anstränga sig och göra sitt bästa? Att de generellt betraktas
som oengagerade och egoistiska och rentav lite lata, och DÄRFÖR behöver
denna extra pekuniära morot?
Undrar vad diskrimineringsombudsmannen tycker om den
här tanken? Att det i själva verket är SYND om de stackarna som av gemene
man betraktas som oengagerade girigbukar och därför blir påprackade dess
höga ersättningar?
Nejdå, jag har inte förlorat allt mitt vett. Inte
ännu. Hoppas jag. Men nog är det väldigt mycket i min omvärld som jag inte
förstår.
Jag förstår t.ex. inte heller det här med
procentpåslag. Förstår inte hur man kan undgå att inse att ett påslag på
fem procent ger mycket mer pengar på en inkomst på 50 000 än på 15 000 -
och sedan bekymrat konstatera att inkomstklyftorna fortsätter att öka...
Antar att den här typen av frågor bara dyker upp i
huvudet på den som själv aldrig värderat något arbete och absolut inte
någon peson efter lönens storlek. Som alltså i själva verket är en
ekonomisk analfabet. Och som till råga på allt TRIVS med det!
4 mars Trummor
genom märg och ben - så härligt!
En fantastisk upplevelse - Yamato, the drummers of Japan - med en trumshow
som var alldeles enorm! Vacker, magnifik, mäktig och bitvis till och med
väldigt rolig! Tursamt nog ingick öronproppar i biljetten och ibland
behövdes de. Ett par timmar med trummor - kan det va nåt? JA, det
kan det!!!
Ur Kulturhuset i Järnas program: ...De... reser över
hela världen ... med flera dussin trummor inklusive en Wadaiko, gjord av
ett stort 400 år gammalt träd... Se de tretton urstarka unga männen och
kvinnorna spela sig fram på allt från små cymbaler till enorma
Wadaiko-trummor som mäter upp till två meter i diameter... Upplevelsen är
mystisk, direkt, exotisk, underhållande och omöjlig att någonsin glömma.
Stämmer! Upplevelsen gick genom märg och ben,
kropp och själ! Att artisterna uppvisade en närmast otrolig virtuositet
gjorde sannerligen inte upplevelsen mindre.
Jag har hört Kroumata i Dalhalla, men gårdagens
upplevelse går inte att jämföra på samma dag. Vill ni se var och när de
har fler uppträdanden i Sverige (de blir inte så många) så
klicka här.
2 mars Min "vilda" tomt
Kasper är enormt intresserad av vad som händer på vår tomt. Att det händer
en hel del, det kan jag också se tydligt så länge det finns ett snötäcke.
En väldig massa spår.
Att här finns rådjur, ekorre, räv och hare ser jag själv ibland. Även älg
vissa år. Andra inom området har dessutom sett lo, vildsvin, grävling och
även varg. Vet inte om någon av dessa gästat även min tomt. Vid ett
tillfälle för många år sedan hade ett rådjur dött alldeles intill huset,
låg nästan tryckt mot husgrunden.
Nu är det tunna men dock snötäcket på väg bort, och de enda spår jag
fortfarande tydligt kan se och identifiera är spår efter rådjur. Tomten
korsas ju av spår efter både Kasper och tre katter (och även efter mina
kängor), så det är inte gott att upptäcka allt som skulle kunna
utläsas.
Just rådjur och hare är det lätt att upptäcka spår efter även på andra
sätt. Rådjuren fejar hornen mot en och annan stackars tynande
fruktträdsstam (nja, det är förstås själva träden som för en
tynande tillvaro och avskavd bark hjälper självfallet inte upp saken). Och
snart börjar både rådjurs och harars kalasande på de stackars lökväxter
som överlevt. Dvs en del krokusar som envist kommer igen trots att de
ätits av nästan ner till roten - fantastiska överlevare. Tulpaner har jag
gett upp för länge sedan. Men narcisser av olika slag kan jag fortfarande
njuta av i den enda rabatt jag har! En och annan snödroppe likaså. Julens
hyacinter som senare planteras ut är uppenbarligen mums.
Min tomt är i en skogstomt, om än utglesad. Enda "kulturfåglarna" som
finns är egentligen skator. Och dem vore jag gärna utan! Lilla bilden ovan
är inte från i år, för än ligger stora snöfläckar kvar.
Det blir fint när det snart ser ut så här! Men först kommer den ljuvliga
knoppningstiden!
1 mars "Hotfull" promenad
Kasper har tydligen inga vårkänslor, men det har fåglarna! De LÅTER!
Härligt! Natten till 1 mars blev visserligen en av vinterns kallaste, -15
grader, men nollgradigt på dan. Solen värmer, och ett stillsamt takdropp
noteras på sydsidan.
Hasseln gör sig redo!
En mossvarelse varnar. "Kom inte
närmare - då anfaller jag!!! "
Vad denna stamindivid säger vet jag
inte riktigt,
men han ser ganska avvisande ut, han också.
Kolossalt högfärdig typ!
Jag tror att Kasper letar tussilago
- för det är här
de visar sig allra först på tomten.
Annars är det nog som han skriver på sin sida - vi
hittar en massa spännande saker båda två, på våra promenader. Men vi
hittar inte SAMMA saker. När väl mina "monsterögon" öppnats, då ser jag
helt plötsligt varelser överallt! Till och med i den här förfallna
muren....
Okej, den ÄR närmast en
fixeringsbild. Men jag ser ett monster.
Efter en liten stund till och med två!
Undrar varför de väsen jag såg idag genomgående verkar ganska hotfulla?
Gläder de sig inte åt att våren är i antågande? Åt att fåglarna kvittrar
och solen skiner? Står de över sånt? Eller under? ja, det kan man undra...
